Mitt nygamla namn

Igår fick jag tillbaka mitt gamla namn. Idag fick jag pappret som bekräftar det.
Nog är det lustigt med namn, det gör mig till mig. Då jag gifte mig för drygt 20 år sedan satte jag bara till det nya efternamnet. Dubbelnamn var ett relativt nytt påfund då och jag ville gärna ha det. På det sättet behövde jag inte ge bort hela mig. Så kändes det då. Ändå lite ovant. Åren gick och jag vande mig vid mitt långa namn, det blev jag och jag hörde ihop med alla andra i familjen och släkten.
Sen gick det i kras och jag funderade på mitt namn igen en gång. Och slängen fick stryka på foten.
Nu är jag alltså tillbaka där jag började. Jag är den jag var - dessutom på många plan :o)

M