Hups!
...det blev "virsot" på kvällskvisten igår som jag nog antydde :o) Vilken otydlig goja jag skrev.
Många saker har väckt mig ur en slumrande rebell- och hippie-sömn, kan inte kalla det annat, fastän det är föga revolutionerande. I takt med att min egen ekonomi har fått skarpa och tydliga gränser har jag i allt större utsträckning blivit kritisk till mitt eget och andras sätt att handskas med pengar och naturresurser. Har blivit kritisk till vårt eget välfärdssamhälle och trots att jag nog själv sitter med en jätte-bjälke i mitt öga så kan jag bli alldeles helirriterad på allt som luktar slösa. (Och det här säger jag trots att jag slängt ut det mesta ur mitt vardagsrum och köpt en ny soffa. Man kan ju fråga sig varför, men jag har nog svar på det också. Jag vill skapa mitt eget, men inte i någon fanatisk "hus-och hem"-stil. Det ska vara enkelt, så billigt som möjligt och mitt.)
Diskuterade för ett tag sen dagens konsumtionssamhälle med en god vän. Vi var väl rätt eniga i uppfattningen om att det far åt helsike om vi västerlänningar inte slutar med vårt konsumerande, men det är svårt att bryta trenden. Hela vår ekonomi bygger på att vi köper mer, men varken vi mänskor eller jorden vi lever på mår bra av det. Tänk att vi snart inte längre hittar till nästa kommun om vi inte har en liten manick i bilen som visar vart vi ska köra för att det ska gå snabbt och enkelt. Detta jävla snabbt och enkelt. Det ska inte vara något motstånd, allt ska uppnås, allt ska fås, genast, hinnalla millä tahansa. Tror också att jag måste mer helhjärtat gå in för eko-och rättvisemärkta produkter trots att de kostar lite mera. Tänkte så för 10-15 år sedan, men det har fallit i glömska till förmån för billigt. Dumt. I dagens Kp fanns en bokrecension/artikel om ett par böcker som påminner oss om vikten av att tänka mer vidsynt och inte bara till egen ekonomisk fördel. Nåja, nog med moralpredikan!
M
Många saker har väckt mig ur en slumrande rebell- och hippie-sömn, kan inte kalla det annat, fastän det är föga revolutionerande. I takt med att min egen ekonomi har fått skarpa och tydliga gränser har jag i allt större utsträckning blivit kritisk till mitt eget och andras sätt att handskas med pengar och naturresurser. Har blivit kritisk till vårt eget välfärdssamhälle och trots att jag nog själv sitter med en jätte-bjälke i mitt öga så kan jag bli alldeles helirriterad på allt som luktar slösa. (Och det här säger jag trots att jag slängt ut det mesta ur mitt vardagsrum och köpt en ny soffa. Man kan ju fråga sig varför, men jag har nog svar på det också. Jag vill skapa mitt eget, men inte i någon fanatisk "hus-och hem"-stil. Det ska vara enkelt, så billigt som möjligt och mitt.)
Diskuterade för ett tag sen dagens konsumtionssamhälle med en god vän. Vi var väl rätt eniga i uppfattningen om att det far åt helsike om vi västerlänningar inte slutar med vårt konsumerande, men det är svårt att bryta trenden. Hela vår ekonomi bygger på att vi köper mer, men varken vi mänskor eller jorden vi lever på mår bra av det. Tänk att vi snart inte längre hittar till nästa kommun om vi inte har en liten manick i bilen som visar vart vi ska köra för att det ska gå snabbt och enkelt. Detta jävla snabbt och enkelt. Det ska inte vara något motstånd, allt ska uppnås, allt ska fås, genast, hinnalla millä tahansa. Tror också att jag måste mer helhjärtat gå in för eko-och rättvisemärkta produkter trots att de kostar lite mera. Tänkte så för 10-15 år sedan, men det har fallit i glömska till förmån för billigt. Dumt. I dagens Kp fanns en bokrecension/artikel om ett par böcker som påminner oss om vikten av att tänka mer vidsynt och inte bara till egen ekonomisk fördel. Nåja, nog med moralpredikan!
M

0 Comments:
Post a Comment
<< Home