Den ena dagen den andra lik

Har en känsla av att dagarna flyter ihop i ett enda stort ledigt, på gott och ont. Gör inga stordåd, bara smått "pynjande" hela tiden. Är ibland rädd att det ska kännas som om jag inte gjort någonting då det blir höst. Vänner och bekanta reser och renoverar, är på läger och på sommarstuga. Jag sitter på min förstutrappa och läser och tiden rinner iväg i en behaglig ström. För det mesta tycker jag det är skönt, men ibland undrar jag om man får låta en sommar passera bara så där. Jovisst, men österbottniska moraltanter viskar i mitt öra "rensa jordgubbslandet", "tvätta fönstren", "städa skrubben", "plocka blåbär".... Jag hör dem rätt tydligt fast jag sätter händerna för öronen och säger "jag vill läsa!". Basta! Och så läser jag lite till :o)

För övrigt inget nytt på den österbottniska slätten. J var här igår och gick igenom dispositionen till min cum-uppsats och satte press på mig och mitt skrivande. Borde kavla upp ärmarna och börja på, han räknade krasst med att jag ska vara klar 8.8. Gulp. Så var det med "latamans-dagarna".

Tänkte ändå hinna dra iväg ner på en tur till Söddra innan jag sätter igång. Det ska bli riktigt skönt att komma bort från småstaden, den börjar gå mig på nerverna. Tomt och öde, inget liv någonstans. Håh!

Som sagt, inget revolutionerande....

M