Fredag - fridagar framför
Fredag kväll.
Det känns skönt - trots att det skulle kännas ännu skönare om huset varit städat. Så är det nu inte och det får duga.
Solen skiner ännu, men väderolyckskorparna kraxar och varnar för vinterväder igen :o( Har så fina snödroppar i min illa-skötta rabatt och krokulpanerna är på kommande så nu skulle det bara få vara varmväder framöver. Solslukaren i mig suger i alla fall på solkaramellen så länge den varar. Kan väl hända att jag får släpa fram pälsen igen endera dagen och förpassa min vita, snygga vårkappa till garderoben för en tid. Omåttligt trist!
Ibland önskar jag att jag inte vore sådan jag är. Varför kan jag inte lära mig att slå dövörat till ibland, strunta i saker som inte angår mig så där direkt och leva ett lite fridfullare liv? Det vore lugnare både för mig och min omgivning.
Det är kvinnoprästmotståndet som igen får mig att resa ragg och strängt taget förstår jag inte ett smack av det. Jag förstår faktiskt ingenting. (Lika lite som jag förstår mig på fysik, kemi och börsnoteringar!) Resonerar som så, att eftersom "lista 92-medlermmarna" tycker att det inte alls är förenligt med rättroget kristet liv så måste de anse att vi som tycker att det är ok med kvinnliga präster är på väg käpprätt mot helvetet. Försökte fråga Perret om det, men det trodde han väl då inte direkt. Varför kan man inte jobba med kvinnliga präster då???
Jag tror sist och slutligen att de flesta kvinnoprästmotståndare är rädda för Gud och sin egen hustru. Att ge kvinnan mera makt är att ge ifrån sig sin egen och månntro det inte är där skon klämmer?! Kan ha fel, men jag tror inte det. De flesta som är kvinnoprästmotståndare är starka ledarfigurer, med en stark vilja att styra och ställa och på det här sättet behåller de sin position i Guds namn. Det är lätt att tvärsäkert säga "Gud har sagt..." och "Det står skrivet..."
Nu fokuserar både kyrkfolk och icke-kyrkfolk på denna fråga och det har blivit helt galet. Kyrkans "identitet" ligger väl inte i om vi har kvinnliga präster eller inte. Anser väl snarare att Kristi och de kristnas varumärke ska vara att möta den lilla mänskan i både glädje och sorg, i med- och motgång. Min övertygelse ligger också i att det kommer att vara av långt större betydelse för vårt nästa liv om vi har tagit hand om vår nästa väl än om vi har avhållit oss från att gå till en gudstjänst där en kvinna predikade. Skulle gärna se att kyrkfolket mer fokuserade på att avslöja allt från maktmissbruk (både inom och utom kyrkan) till ekonomiskt mygel. Vi talar illa om varandra, sprider rykten, gläds över andras misslyckanden och tillkortakommande och det får vi gladeligen fortsätta med. Eller???
Säger bara Herra armahda meitä!
M
Det känns skönt - trots att det skulle kännas ännu skönare om huset varit städat. Så är det nu inte och det får duga.
Solen skiner ännu, men väderolyckskorparna kraxar och varnar för vinterväder igen :o( Har så fina snödroppar i min illa-skötta rabatt och krokulpanerna är på kommande så nu skulle det bara få vara varmväder framöver. Solslukaren i mig suger i alla fall på solkaramellen så länge den varar. Kan väl hända att jag får släpa fram pälsen igen endera dagen och förpassa min vita, snygga vårkappa till garderoben för en tid. Omåttligt trist!
Ibland önskar jag att jag inte vore sådan jag är. Varför kan jag inte lära mig att slå dövörat till ibland, strunta i saker som inte angår mig så där direkt och leva ett lite fridfullare liv? Det vore lugnare både för mig och min omgivning.
Det är kvinnoprästmotståndet som igen får mig att resa ragg och strängt taget förstår jag inte ett smack av det. Jag förstår faktiskt ingenting. (Lika lite som jag förstår mig på fysik, kemi och börsnoteringar!) Resonerar som så, att eftersom "lista 92-medlermmarna" tycker att det inte alls är förenligt med rättroget kristet liv så måste de anse att vi som tycker att det är ok med kvinnliga präster är på väg käpprätt mot helvetet. Försökte fråga Perret om det, men det trodde han väl då inte direkt. Varför kan man inte jobba med kvinnliga präster då???
Jag tror sist och slutligen att de flesta kvinnoprästmotståndare är rädda för Gud och sin egen hustru. Att ge kvinnan mera makt är att ge ifrån sig sin egen och månntro det inte är där skon klämmer?! Kan ha fel, men jag tror inte det. De flesta som är kvinnoprästmotståndare är starka ledarfigurer, med en stark vilja att styra och ställa och på det här sättet behåller de sin position i Guds namn. Det är lätt att tvärsäkert säga "Gud har sagt..." och "Det står skrivet..."
Nu fokuserar både kyrkfolk och icke-kyrkfolk på denna fråga och det har blivit helt galet. Kyrkans "identitet" ligger väl inte i om vi har kvinnliga präster eller inte. Anser väl snarare att Kristi och de kristnas varumärke ska vara att möta den lilla mänskan i både glädje och sorg, i med- och motgång. Min övertygelse ligger också i att det kommer att vara av långt större betydelse för vårt nästa liv om vi har tagit hand om vår nästa väl än om vi har avhållit oss från att gå till en gudstjänst där en kvinna predikade. Skulle gärna se att kyrkfolket mer fokuserade på att avslöja allt från maktmissbruk (både inom och utom kyrkan) till ekonomiskt mygel. Vi talar illa om varandra, sprider rykten, gläds över andras misslyckanden och tillkortakommande och det får vi gladeligen fortsätta med. Eller???
Säger bara Herra armahda meitä!
M
posted by Miralles at 7:01 PM
3 Comments:
Ibland är det förmodligen just så generande enkelt som du säger: det handlar om den makt de här männen är rädda att mista.
Och så handlar det om att vi andra tycker att det är så taskigt att "gå till personligheter" med de här mansprästernas privatliv - trots att man borde. Utan nån svårighet hittar man till exempel fru Perret eller pappa Sandell, numera död, som karaktärer som skulle kunna förklara en massa.
Men inte allt - tror jag. Nog kan det finnas ett mysterium i detta med manligt och kvinnligt. Men det är i så fall mansprästernas sak att förklara det så att vi alla förstår.
Om de nu alls kan. Eller om det bara helt enkelt när de citerar bibelstället om "när en lem lider så lider alla" är fråga om att det är just med, eller på grund av den lilla lemmen mansprästen lider?
Ouch, så elakt av mig att säga så där, men nångång måste man lägga hela kortpacken på bordet. Spelet går inte ut annars.
Jo man blir så sorgsen då man läser inläggen i debatten. Tänk att vi inte kommit längre år 2007. Märkligt egentligen.Sen försvarar man sig med att detta är inte en könsfråga utan en teologisk fråga. Ha.Tänk om man debatterade alla teologiska frågor lika engagerat, kärleken till nästan mm. Tro det ligger en del i det du säger. Har ju några förespråkare i lägret i släkten och jag uppfattar ju dem just väldigt bestämmade och styrande. Är väl som Stenmark sa: He går int att förklar fö dom som int förstar. s
Javisst är man erbarmeligt trött på denna "evighetssoppa" som kvinnliga präster bidragit med! Som kvinnoprästmotsåndare..om man nu ska kallas så fult...och kvinna! så säger jag bara att det är ett mycket sorgligt kapitel. Ställer dock frågan: vem började koka denna soppa? I Bibeln ser jag inget stöd för deras intåg till altaret. Det bara bestämdes att så här ska det vara. Makt?! Biskopar och prelater struntade blankt i att det fanns andra åsikter och starka bibliska argument emot. Deras egna bibliska argument var/är tyvärr väldigt tunna. Om det ska snackas om makt så är det nog där det började...hos biskoparna&co på 80- talet och värre blir det. Det är skrämmande när man idag läser hur kyrkans makthavare visar hat mot "motståndarna". De ser inte ens vilka kvalifikationer de har utan UT MED DEM! Är det kärlek?? Har de manliga prästerna, som är emot kv.präster, en enda gång sagt att kv.prästerna ska kastas ut från en gudstjästförrättning? Nej! "Motståndarna" begär själva att stiga åt sidan och inte delta på samma gång för att det går emot deras övertygelse.De kräver inte ens att kvinnorna ska missta sina tjänster! Men vilket liv det blir då i folkets och biskoparnas käftar. Då ska "motståndarna" hastigt ställas inför den ena "översteprästen" värre än den andra. Ställas inför världslig domstol osv. Finns det någon rim och reson i det? Speciellt när det hela tiden gapas om att "tala om kärlek"? Undrar bara. Det finns visst något som heter "åsiktsfrihet" i vårt land eller är det bara skådebröd i Stockmanns skyltfönster. Det heter att på "frukten ska trädet kännas". Med bästa vilja i världen kan jag inte säga att frukten från detta träd är tilldragande. Så mycket sorg och bitterhet, ovänskap mellan människor och avståndstagande till kyrkan, utskrivningar, avfall från tron osv som detta bidragit till så kan man inte tala om god frukt. Godkännande av kv.präster var början till den splittring inom kyrkan som vi nu måste betrakta och stå ut med. Den ena synden leder lätt till den andra. Flera är på väg in i kyrkan. Det vet vi om vi ser på det med vakna ögon och inte egna "heimlagade kärleksögon". Denna spricka kommer att klyva den om inte "makthavarna" omvänder sig. Det är ja hundra på. Det finns de som säger att sku prästerna som var/är emot kv.präster varit tysta och låtit kv.prästerna komma in i kyrkan o jobba så sku det ju va lugnt och fridfullt. Det tror inte jag. Jag är helt övertygad om att detta är en andlig fråga, inte en könsfråga. Skulle det vara en könsfråga så skulle hela grälet ebbat ut och hittat sin lösning. Sådant skulle inte leda till splittring. Då skulle inte denna "soppa puttra" på ännu. Det är visst 19 år sedan beslutet togs. Det finns ju prelater inom "stödföreningen" som förnekar att en splittring är på gång. Det är nog att gå med skygglappar för ögonen och för mycket vax i örongångarna. Sorry nu bara men vad annat kan man säga. Förföljelsen är i gång mot "motståndarna" och den kommer att bli värre.När en präst hotas att bli fråntagen sitt ämbete för sin åsikt som inte ens strider mot Guds ord, då får man nog allt fråga sig vad det ska kallas om inte "förföljelse". Andra präster får nog göra dumheter i Guds namn i Finland idag utan att man överhuvudtaget höjer på ögonbrynet. Är Gud för oss vem kan då vara emot oss. Det får man bara stå på i dessa dagar. Guds ord har alltid smakat illa för dem som inte vill höra det som står i boken. Så var det redan när Jesus gick här. Han var inte pop när han sade ngt obekvämt. Jag försvarar inte alla manliga präster heller. I båda manliga "prästlägren" finns det opassliga ja rentav dåliga präster.Så är det ju inom alla skrå.
För övrigt är jag helt överens om att det är kärlekens budskap, det Jesus gjort för alla människor, och vår omsorg för vår nästa att få veta det som är viktigast.Däri ingår naturligtvis att hjälpa och stödja varandra..kristet handlande alltså. Vi kan inte själva prestera varken budskap eller handling utan att först gå till Ordet och ta reda på vem "Kärleken" är och vad han vill med oss. Synd sen om det ska förvrängas på vägen till mottagaren. Tyvärr är det ofta så det går till. Ordet har ju förvrängts i vår egen hjärna först, så det kan ju inte ge oss själva så mycket till matnyttig föda då heller. Nu gäller det ju inte bara kvinnoprästjuttun utan mycket annat som ska vändas och vridas för att passa in i vår förvridna värld. Allt i "kärlekens namn"... Vem är då kärleken? Tror ni Han gillar tilltaget, förvrängningen av Hans ord? Kvällsläsning: 1 Tim 3:1-12
För övrigt skadar det inte att läsa hela Timoteus..en fiffig kille!
Hoppas vänskapen håller trots en annan syn på en mycket laddad fråga! Ditt slutord M behövs verkligen för oss alla! Kram L i Ytmk
Post a Comment
<< Home