Vill, vill inte

De senaste dagarna har präglats av ett enda långt velande. Bestämde mig i sista minut att åka ner till K på fredag. Tack och lov hade jag öl-sällskap på tåget och kom mig till Sibbo från Dickursby tack vare B och O. Tack till dem! Idag har morgon och förmiddag gått åt till att fundera om jag ska åka hem, idag, i morgon eller? Det blev åtminstone inte idag utan jag antar att det blir i morgon, framåt eftermiddagen. Kan bli riktigt spännande om det vill sig, så vankelmodig som jag har varit kan jag väl hitta mig i kina eller på bahamas framåt kvällen i morgon. Passet bär jag ju alltid med mig - i fall det skulle behövas. Det kunde ju vara riktigt uppfriskande att rymma från november-kylan ett tag, men jag antar att tre stycken där hemma skulle slita sitt hår :o)

För övrigt inget nytt. Tänkte jag skulle försöka betvinga november mörkret genom att köpa en ljus-slinga och "trotta" ner den i en glasbytta och ställa den på något välvalt ställe. Adventsljusstakar och -stjärnor kan jag ju inte smälla upp ännu. Och mörkret kryper obönhörligt in under skinnet. Tycker det blir värre och värre för varje år som går. Om jag blir rik pensionär tror jag bestämt att jag ska köpa mig en plats i solen under hösten - trots att alla klimatförändrings-gubbar vill att man ska resa och konsumera mindre. (Håller helt med, men jag vill bort!!!)

Hörde förresten här om dagen på de samiska nyheterna. På samernas kyrkodagar diskuterades friskt om man får jojka i kyrkan eller inte. De unga vill, de gamla säger nej. Jojken är världslig och passar inte i kyrkan! Så var det med den saken. Kändes bekant, förtecknen lite andra, ämnet det samma. Jag suckade och stängde tv:n.

M