Regnet det bara öser ner...

...trots det tog jag min sedvanliga morgonpromenad nu på morgonkvisten - iförd pyjamas och "rediga" reima vinterkläder. Traskade och svettades. Egentligen vet jag att jag har för mycket kläder på mig, men just nu har jag inte kapacitet att fundera ut alternativ utstyrsel så jag låter det gå i svettandets tecken. Det lär inte vara så farligt. Huvudsaken jag får frisk luft i näsan.

Det blev alltså varken Bahamas eller Kina. Pendolino förde mig tryggt och aningen försenat till Bnäs på måndag kväll. Inga utsvävningar här inte. Men, jag förvånas varje gång jag köper biljett från huvudstaden till hemsoporna att jag får gå nästan ända till Böle för att hitta min vagn. Så även denna gång. Jag fick naturligtvis plats i vagnen närmast loket och tåget var 12!!! vagnar långt. Latmasken i mig grämde sig, jag kunde ju faktiskt ha fått plats i vagn sju...

Så är då vardagslunken igång igen. Dagarna rinner ifrån snabbt som attan och ibland grämer det mig att jag inte kommer mig för att göra någonting vettigt. Nåja, vettigt och vettigt. Det är väl någorlunda hyfsat ändå att elda, tvätta, handla, laga mat, ta emot barnen då de kommer från skolan, träffa vänner, fixa bilen. Nu gör jag det med ro och eftertanke, det som i vanliga fall går på "sidan om". Jag ägnar också en hel del tid åt att betrakta andra mänskor och den enorma fart som de har lyckats få upp. Det är så lätt att se det då man själv får sitta stilla. Det känns som jag skulle sitta och puttra framåt i en gammal T-ford medan alla andra rusar förbi i Ferrari. Och det är lätthänt att man själv börjar känna sig hopplöst efter. Men jag får säga som Malax-bon...

Det finns så mycket som man omvärderar och blir arg på då man i lugn och ro får sitta och betrakta omvärlden. Just nu är jag mest irriterad på vårt sätt att konsumera. Reklamlappar om allsköns "onödvändigheter" dimper ner i postlådan och konsumtionsdjävulen försöker slå sina klor i mig. Kloka ekonomigubbar försöker få mig att inse det förståndiga i att handla mera, mera, ännu mera. Men jag vill inte. (Fast min nyinköpta ljusslinga med vitt lysande stjärnor är till glädje för en november-mörk själ... :0) Vill förstå (och omsätta i praktiken) att min ekonomi, vår jord och min själ mår bra av det enkla. Inte var det väl bättre förr, men ibland frestas jag att tro att det var så. Åtminstone på nåt plan.

M