I stormens öga

Halva dagen har gått åt att fundera på om jag ska få hem 14-åringen idag eller någon annan gång. Stormen rasar i vårt västra grannland (där hon befinner sig) och i södra delarna av vårt eget. Likaså är det av allt att döma snöväder på gång i Uleåborgstrakten, men själv sitter jag i mitt eget hem och det är kavlugnt ute. Sitter av allt att döma mitt i stormens öga.

Det är väl så här det är då man skickar ut sina barn i världen, man sitter hemma och oroas och hoppas att allt ska gå bra. Och det gör det ju för det mesta. Brukar i allmänhet tänka att det inte kan mer än "skita sig" och det brukar inte vara så farligt det heller. Det mesta går ju faktiskt att reda upp på ett sätt eller annat.

Av alla tidtabeller att döma är hon just nu på väg mot Arlanda. Jag kan nästan pusta ut.

M