Snön lyser vit på taken

Hon kom hem, den älskade dottern. I snöstorm landade hon på Vasa flygfält nöjd och tillfreds med sin vecka i Kalmar. Stort tack till M och E som tog hand om henne och ordnade en fin prao-vecka. Hon har lärt sig så mycket så mor bara häpnar. Tack också till M som följde med mig genom regn, storm och snö till Vasa! Det var ju lite läskigt väder... ;o)

Själv sitter jag nu i ett stort, tyst, tomt hus. Det är underbart att någongång få vara riktigt ifred. Jag stängde t.o.m. av mobiltelefonen så jag inte ideligen skulle behöva glutta på den för att kolla om någon vill mig något. Den förbannade ständiga nåbarheten börjar gå mig på nerverna. Två veckor ledigt är däremot något av en gudagåva :o)

M

I stormens öga

Halva dagen har gått åt att fundera på om jag ska få hem 14-åringen idag eller någon annan gång. Stormen rasar i vårt västra grannland (där hon befinner sig) och i södra delarna av vårt eget. Likaså är det av allt att döma snöväder på gång i Uleåborgstrakten, men själv sitter jag i mitt eget hem och det är kavlugnt ute. Sitter av allt att döma mitt i stormens öga.

Det är väl så här det är då man skickar ut sina barn i världen, man sitter hemma och oroas och hoppas att allt ska gå bra. Och det gör det ju för det mesta. Brukar i allmänhet tänka att det inte kan mer än "skita sig" och det brukar inte vara så farligt det heller. Det mesta går ju faktiskt att reda upp på ett sätt eller annat.

Av alla tidtabeller att döma är hon just nu på väg mot Arlanda. Jag kan nästan pusta ut.

M

Hoppsan, snart är det jul

Oktober är inte slut och jag har sett julgranar på tv och lånat en bunt pjäsböcker till skolan. Det betyder att jag letar efter någon pjäs som åk 5-6 kan visa på julfesten. Medan barnen läste satt jag försynt och bläddrade i mina pjäsböcker och fastnade för ett namn, Hamadi Khemiri. Han hade 11 år gammal skrivit en pjäs. Jag som har så svårt att se träden för skogen anade någonstans i hjärndimman att det var ett bekant namn, en författare? Jag fick lov att googla lite... Det tog inte särskilt länge att få båda Khemiri placerade, Hamadi, skådespelare och broder Jonas Hassen, författare. Det var Jonas Hassens namn jag kom ihåg från tidnings-spalterna tidigare i år. Kul i alla fall att se vad det blev av det barn som skrev en pjäs som 11-åring och fick den publicerad 1997 i Barnens pjäsbok :o)

För övrigt trycker lågtrycket och höstmörkret. Stormvarning utfärdad i Sverige och jag som ska få hem ett barn därifrån i morgon. Nåja, vi får väl se om hon strandar i Stockholm eller om hon kommer sig hem. Jag kan inget annat än vänta och se. 10-åringen har angina och feber så det blir ingen bokmässa på lördag heller. Får väl ge mig till tåls till nästa år. Undrar hur många gånger jag ska vänta till nästa år?

...förresten lovade jag W att offentligt, på min blogg, skriva hur roligt det är att gå på kaffe med honom. Så här lycklig är han i alla fall. Ber om ursäkt Rolf för att bildkvaliteten inte är så god.
M

Mod

"Det är ingen konst att vara modig om man inte är rädd!"
Tove Jansson

M

Nysnö

Snön kom igår medan jag körde upp från huvudstadsregionen - med sommardäck (på tal om att vara välförberedd, välorganiserad och hinna med...). Vita tak, vita gräsmattor, bilen inbäddad i ett vackert, vitt täcke. Småkillarna jublar då de kliver upp ur sina sängar och ser den vintervita världen. Det är helt klart vackert med den första snön. (För stunden) cyniska jag tycker förstås att det är som med allt annat här i livet, skiten bäddas in och "paket" blir glittrigt, vackert - och bedrägligt.

M

För mycket att göra

Kaos. Punkt.
Det finns förmodligen tusen saker jag borde göra, men bara nån mikrodel blir gjord. Frustrerande att hela tiden ligga lite efter. Trots att jag är van att hänga på en skör tråd med det mesta börjar detta vara mer än jag klarar av. Det är så irriterande att aldrig få känna att nu är det här klart, fixt och färdigt. Om inte tvättkorgen svämmar över så gör högen med rentvätt det. Då jag städat övervåningen så den är snygg så är nedrevåningen i katastrofskick. Då disken är undanplockad, är diskmaskinen i behov av tömning. Det skulle vara en gudagåva att någon gång med välbehag kunna sätta sig ner och känna att man "hunnit med". I wonder when that day will come???

...bara att ta itu med Es miljö-prov, körövning (den vägrar jag ge upp), veckobrev, packning, "fara-hemifrån-röjning", betala räkningar..... Det tar aldrig slut. Eller visst gör det.

M

Kvällsprogram

Då man inte har annat att göra kan man alltid ägna kvällen åt att testa sin hjärn-kapacitet... Det har jag gjort och nu vet jag alltså vad jag går för. Min matematiska förmåga är min styrka och i praktiken innebär det att jag har ett gott arbetsminne, förstår symboliskt innehåll och har god slutledningsförmåga!
Glad i sinnet ska jag traska till skolan med mitt goda arbetsminne på måndag! Men fram till dess ska jag sitta med förvåningens finger i häpnadens mun. När blev "matematisk förmåga" min styrka?

M

Arga dagen.

Trött. Hinner inte läsa tidningen innan jag ska iväg.
Skor i en enda röra.
Allt är rörigt. Det irriterar.
Kallt ute. Full värme i bilen.
Jobba, dricka kaffe, prata bort en stund.
Hem.
Traktorspår på gården = ved i vedlidret.
Sänder en tacksam tanke till dem som tagit emot mitt lass.
Möts av sand och damm inne.
Det borde vara städat, men bara en del är fixat.
Blir arg över ouppfyllda löften.
Ilskan sitter i länge och jag odlar den enkelt och effektivt.
Nu har det gått många timmar och jag är fortfarande sur och tvär.
Vill inte vara arg och frustrerad.
Hur slipper jag?

M

En kvälls grej

Har varit och sett En kvälls grej. Mycket skratt! Känner mig upplyft inför veckan.
Som alltid då jag sett något jag gillar vill jag gå och se den en gång till. Allt är ett sammelsurium efter en första titt, vill kolla noggrannare. En gång till ska det bli bara jag lyckas bonga biljetter.
Han kan sitt, Paipis-bon.

M

Cykeln kommer, cykeln går...

...lycklig den som cykeln får!
Hittade vår stulna cykel ett kvarter hemifrån idag, den stod utanför banken, lojt lutad mot fönstret. Trots att jag redan vid första anblicken konstaterade att cykeln såg bekant ut, krävdes det ytterligare 3 familjemedlemmar och en nyckel för att identifiera velocipeden. Nu står den i tryggt förvar i garaget! :o)

För övrigt kan väl dagen sammanfattas med två ord; regn och bastubad.
Tog också en uppleva-mörkret-tur med bilen med L, J och E ner till 2a sjön. Det var rätt fint att åka på en mörk lövgata.

M

Stålhammar och pedagogiska konsekvenser

...tror bestämt den rubriken lovar mer än den håller :o)))

Stålhammar i princip färdig-recenserad! Yes! Ska bara fixa till en trevlig knorr som avslutning, (men det gör jag i morgon då jag fått sova på saken) så sänder jag iväg den. Ett par steg närmare åk 7-9- behörighet. Biskops-val-dagen till ära passade det utmärkt att läsa klart boken om hur en kyrkans ledare skall vara. Det var ju inte precis någon överraskning att hon/han ska ha en stark yrkesprofession och vara en stark ledare.

För övrigt går jag i krasst pedagogiskt-uppfostrings-syfte och funderar på om man ska bestraffa det onda eller belöna det goda för att uppnå maximal effekt. Någon säger att lite av båda är väl bäst, men jag har slutat tro på bestraffning. Däremot borde barn och vuxna lära sig att ta konsekvenskerna av sitt handlande. Ävenledes jag. Det är svårt. Ju förr vi börjar öva dess bättre.

M

"Uppenbarelserna"

Tittade på Ratatosk igår kväll, Athos-utställningen, Erik Wahlströms bok mm var på tapeteten.
Speciellt fäste jag mig vid Athos-munkens (har glömt namnet förstås) påpekande att domedagen inte alls är nära förestående, tvärtom, han menade att det är länge till det. Häpen konstaterade jag att det var raka motsatsen till vad många av våra lutherska prelater predikar. Det kändes som en rolig tanke-kullerbytta, är inte van vid att någon säger att sista striden låter vänta på sig länge än.
Lite trösterikt också :o)

"Uppenbarelse 2" serverades på morgontimmarna då jag inte kunde sova utan läste Att läsa Lolita i Teheran. Man argumenterar inte med galna hundar!

M

Kyrkoherden, biskopen och islam

Två saker skakar lätt min värld idag.

Läste att J ska vara tjänstledig från kyrkoherde-tjänsten ett halvt år. Det får mig att inse att jag av någon lustig anledning har hållit fast vid lutherdomen i rätt stor utsträckning bara tack vare/på grund av J. Plötsligt kändes det riktigt tarvligt och bakvänt. Vad gör jag nu???

Det andra som gav mig chills idag var Larsmo När-tv:s inslag från biskopskandidat-utfrågningen i Karleby. Såg en snutt av programmet och det var fyrkantigt, klantigt och gubbigt. Var finns glädjen, visionen, omtanken... Ingen av dem (biskopskandidaterna alltså) representerar min övertygelse. Och vad gör jag åt det då??? (I ärlighetens namn må förstås sägas att jag inte såg hela programmet!)

Såg sen med ett halvt öga på en dokumentär om tre holländska kvinnor som konverterat till islam. Kändes nästan som om de kommit från den österbottniska bibel-slätten :o/

M

En särskild tid

Jag tror att det finns en särskild tid för olika böcker att bli lästa. Har mina bokhyllor fyllda med böcker, en del lästa, men de flesta väntar så sin tur. För ca ett år sedan köpte jag Att läsa Lolita i Teheran, läste en bit, tyckte det var en bra bok, men av någon anledning läste jag bara ca 50 sidor. Idag hittade jag den igen, tog fram den och började läsa precis där jag slutat, mitt i ett kapitel och nu är det tid för Lolita.

Det borde bli "tid för" Kyrkoherde - en (o)möjlig uppgift också, det är så lite kvar att skriva på den bokrecensionen. Underligt att plikten att producera något gör processen långsam och trög :o)

M