På riktigt

Kom hem för en stund sedan(efter en lång-weekend i Hfors) och slog mig ner vid datorn för att kolla mail och de bloggar jag brukar följa med. Plötsligt kändes bloggen.fi så "pletu" så jag övervägde att sluta skriva på min egen gamla, goda blogg. Kändes töntigt med påtrampade mänskor och fåniga fundamentalister som hittat sitt forum för att provocera folk. Mitt veckoslut va så "på riktigt", fyllt av levande mänskor, vänner och upplevelser att jag plötsligt tyckte att allt bara kändes fel. Diskussion i all ära, men om det är något jag lärt mig under det senaste året så är det att så mycket blir till missförstånd då man gömmer sig bakom skärmar av diverse slag. Det skrivna ordet i all ära, men så mycket blir fel om vi aldrig möts som mänskor. Rädda sitter vi i våra hörn och försöker skriva så dräpande så möjligt. Huu!

Hur som helst...
Har glatt mig över att jag besökte Athos-utställningen i Tennispalatset. (Hann se den två gånger t.o.m. :o) Rekommenderar den varmt för den som ens är lite intresserad av det ortodoxa. Munk-ön är speciell och det var intressant att få se de vackra ikonerna, de gamla handskrivna böckerna, fotografierna, kort sagt att få en glimt av livet där. Att det är en nagel i ögat för många att kvinnor inte får komma iland där det förstår jag faktiskt inte. Inte alls.
Nu ligger mina två Athos-ljus i tryggt förvar bredvid min Kristus-ikon från Thessaloniki. Ska tända dem vid riktigt speciella tillfällen.

M