Den förlorade sonen återvände :o)

Det var en rejäl välkomstkommitté som tog emot JUO då de dök upp på skolgården vid halv 11-snåret. Och det var ett rätt trött gäng som dök upp i bussdörrarna. Och aldrig har väl trummorna lyfts in så snabbt som ikväll. Ut ur bussen, in i aulan och Pang! fast med dörren och hemåt. Kul att se sin 16-åring igen och han verkade också rätt nöjd att se morsan. Tror han hann referera det mesta av resan under de 10-15 minuter det tar att köra från J till N. Han fungerar i allmänhet enligt korta formuläret. Väl hemma lyfte han in sina grejor, gav lillbror några presenter (fotbollsskjortor, totti och ronaldinho..) och tog sen trottoaren i några sjumilasteg och försvann till kompisarna ett kvarter bort. Får väl se när han dyker upp igen...
Själv sitter jag med ett glas Pinot gris (stavas betydligt fasansfullare än det sägs) och njuter av glädjen att ha fått hem sonen välbehållen med pass och pengar i behåll - sak samma med piletten, den behöver han ju inte mera.
Det börjar bli rätt mörkt ute och Pekka Pouta lovade kyligare väder, inget vidare men vad kan jag göra. Önskar innerligt att sommaren och värmen skulle vara åtminstone 3 månader till, men vad hjälper det att önska. Om en månad har skolan kört igång igen... Det känns nära!

Sommaren är kort!
Tycker M