Andra bloggare
Kikade genom en del bloggar på bloggen.fi. Så himla roliga folk lyckas vara. Och här sitter jag och knåpar med min blogg - dyster som Ior och fantasilös som en gammal getabock. Hittar inte ut från min egen trädgård ens en gång, kikar bara över häcken och funderar på livet som levs där. Nåja, tanterna som rullar nerför gatan kanske jag sist och slutligen inte avundas så mycket.
Jag har riktigt på allvar funderat på om alla andra lever ett så himla rikt och roligt liv som det låter då man läser deras bloggar. Det låter så vakert då de funderar på mördar-katter och förirrade valar, grillat i trädgården och svensexor, men sånt tänker inte jag på. Inte riktigt. Jag pärklar mest över livets små (och stora) jävligheter som sätter krokben för mig i dansen. Klumpmajan som inte riktig får till det på något plan. Eller kanske det helt enkelt är så att deras berättarteknik är så mycket mer välförädlad än min så att också det som är ingenting låter som Någonting. Hmmm Borde kanske gå en skrivarkurs och lära mig konsten. Det kunde ju för övrigt också sätta sprätt på mitt annars lite dystra liv på insidan häcken.
Till livets små jälvigheter hör också att försöka få iväg en 16-åring till Italien. Har andligen förberett mig på att han kommer att hinna tappa pass, pengar och pilett flera gånger om. Fast egentligen är han inte sån, det känns bara som om han sku vara sån. Och nu då varken morsa eller farsa ska med och hålla ordning så får han klara det själv. Kappsäck, uniform (jovisst) och hela köret. Egentligen är jag inte så himla orolig, han är rätt van att färdas runt världen och han är en lugn själ som inte jagar upp sig för småsaker, en bra egenskap då man ska ut med en hel stor orkester.
Så kom en liten jävlighet insmygande så här på slutet i alla fall. Jag sa ju det, jag bara pärklar...
:o)
M
Jag har riktigt på allvar funderat på om alla andra lever ett så himla rikt och roligt liv som det låter då man läser deras bloggar. Det låter så vakert då de funderar på mördar-katter och förirrade valar, grillat i trädgården och svensexor, men sånt tänker inte jag på. Inte riktigt. Jag pärklar mest över livets små (och stora) jävligheter som sätter krokben för mig i dansen. Klumpmajan som inte riktig får till det på något plan. Eller kanske det helt enkelt är så att deras berättarteknik är så mycket mer välförädlad än min så att också det som är ingenting låter som Någonting. Hmmm Borde kanske gå en skrivarkurs och lära mig konsten. Det kunde ju för övrigt också sätta sprätt på mitt annars lite dystra liv på insidan häcken.
Till livets små jälvigheter hör också att försöka få iväg en 16-åring till Italien. Har andligen förberett mig på att han kommer att hinna tappa pass, pengar och pilett flera gånger om. Fast egentligen är han inte sån, det känns bara som om han sku vara sån. Och nu då varken morsa eller farsa ska med och hålla ordning så får han klara det själv. Kappsäck, uniform (jovisst) och hela köret. Egentligen är jag inte så himla orolig, han är rätt van att färdas runt världen och han är en lugn själ som inte jagar upp sig för småsaker, en bra egenskap då man ska ut med en hel stor orkester.
Så kom en liten jävlighet insmygande så här på slutet i alla fall. Jag sa ju det, jag bara pärklar...
:o)
M
posted by Miralles at 8:21 AM
2 Comments:
Kära M
Vi ska nog se till att du får hem sonen... Jag brukar tänka det samma om min egen son - "han kommer att tappa bort sej själv, tankspridd som han är" - men det är väl "bara" det att han är van att mamma fixar då hon är med. En björntjänst är de ju vad man har gjort dem... :/ passar upp och fixar... förälder B
Känns nog tryggt och bra att det vilar ett vakande öga över honom. Det är bara att ta i öra om han inte sköter sig. Ni får gärna "kata" honom lite...
:o)
M
Post a Comment
<< Home