Smile!

Den här hajen bor i Kolmården-akvariet.
Mina tankar går dock osökt till 1970- och 80-talens dekaler och klisterbilder som såldes på UK och Höstdagar - "Smile, Jesus loves you"

Sparad dag

Dagens saldo; fläskrand och vita rynkor.
Det ser fånigt ut.
Fast saldot är mycket större än så, egentligen. Solglad dag!

Läste också på dagens Vbl att B-G Åstrand är i knapp ledning inför biskopsvalet. Mycket tyder på att valet blir jämnt och intressant.
M

Boktorka

Har "boktorka", så jag läser Bra sagt under tretusen år.
Njuter av ordspråken och de kloka orden. Den här är en av dagens favoriter

Att bli lycklig ligger inte i att äga mycket utan i att älska mycket och hoppas.

Måtte man alltid komma ihåg de!

M

Nu ska jag skratta åt eländet

Nu kan varken Depp-debatt eller bikinibruttor irriterar mig längre. Bestämde mig alldeles just för att sluta med sånt trams. Har jagat upp mig under ett antal dagar över att vissa kvinnor ser det som en jämlik rättighet att dregla och stöna över Depp på vita duken eller snygga kararumpor på stan eller... (Se Sofies värld på bloggen.fi) Nyåterhämtad efter den debatten läste jag plötsligt på Lottas blogg (oxå på bloggen.fi) om vackra kvinnor i bikiniutstyrsel som valsade runt jstad och gjorde reklam för Jaro. (Det värsta var att) L tyckte det var den bästa jaro-offensiv som gjorts på länge. :o/ Urusel fotboll på gång tydligen.
Frits skrev om samma företeelse på sin blogg, men han hade åtminstone den goda smaken att tycka illa om det.

Nu tänker jag alltså bara skratta åt eländet och säga som Edith Evans -
När en kvinna bär sig åt som en karl, varför bär hon sig inte åt som en trevlig karl?

Jakobs dagar... Suck!

Jakobs dagar är väl sannerligen en mara. Nkby totalt tömt på folk, Tullmagasinet stängt (uttryckligen pga JD) och i Jstad är det så trångt så man knappt kan röra sig. Gjorde mig besväret att åka dit en vända nu på kvällen med E, bara för att vi skulle liva i lite grann. Först tog vi oss till Tjasovnan och deltog i kvällsbönen. Bra slut på dagen, men det skulle ha räckt med det. Sen knetade vi vidare in till staden men efter att ha trängts med en massa folk på gågatan en stund så ville jag bara hem. Jag stod bara inte ut. Dök t.o.m. in i Marimekko-butiken bara för att slippa myllret en stund. Pustade och gick sen vidare, raka spåret till bilen och hem igen. Underligt att jag står ut med myllret i Hfors eller Thessaloniki eller Östra Centrum eller var fasen som helst, men inte i Jeppis. ...skrevs igår....


Ny dag, nya möjligheter.
Åkte igen en vända till Jstad. Hade en del "förpliktelser" så det var bara att masa sig iväg. Strosade omkring knappt två timmar och återvände sen hem igen. Hade vikt eftermiddagen för sommarteater med E, A-C och L, Robin Hood i Kimo skogarna. Helt ok. Lite långsamt tempo, men det passade mig en lagom varm och solig eftermiddag som denna. Gillade speciellt trion Gisbourne, Sheriffen och Prins John. De var rätt roliga och lyfte föreställningen med små humoristiska inslag. Föreställningen som sådan var nog värd att se i alla fall.
Nu ska jag bara spotta i taket en stund och läsa, lagom långsam fortsättning på dagen.

M

Denna dagen är ett liv

Mycket på gång...
...men tror ibland att jag mest av allt talat i telefon. Ventilerat, vridit och vänt på livets allehanda med C och K. Glad och tacksam över alla mina vänner som bara orkar och orkar och orkar med både det glada och det ledsamma. Har många gånger konstaterat att jag skulle stå mig slätt utan er och jag känner mig oändligt rik! Försöker nu också lära mig det som Buddha någon gång sagt - Se på den som gör dig uppmärksam på dina fel som på den som visar dig stora skatter. Läste det i Hbl härom dagen och tänkte att det får bli ett livsprojekt för de följande 40 åren - om jag nu får leva så länge. Jag som alltid - eller åtminstone för det mesta - vill ha rätt, uj vad det ska bli svårt. Avskyr innerligt att få mina vank och brister utpekade. Verkar som om det första jag får ta itu med är konditionen, men den bristen har jag blivit varse helt på egen hand... :o) Fast visst, nog har jag fått hjälp utifrån också :o/

Vanligt vardagsbestyr har det också varit, eller vanligt och vanligt. Barnen har blivit scooter-ägare till min stora förtjusning. Hade aldrig i hela mitt liv kört scooter tidigare, men nu har jag lärt mig och det är ju himla kul. Och än så länge är det bara jag som får köra! Passar mig utmärkt. Ska passa på att ta några varv innan det blir slagsmål om den.
Igår kväll hade vi vinprovning med N hemma hos mig. Det var riktigt kul, men sörjde över att jag knappt kände någon smak alls på vinerna eftersom jag som omväxling har munnen full med aftor (blåsor alltså). Fick nöja mig med att dofta och lyckades på basen av det placera två viner rätt, kände igen en av de två "Cabernet S"arna på basen av stall-lukten. Uff! Kan för övrigt bara konstatera att jag inte kan ett enda dugg om viner. Zero helt enkelt.
Agerade glass-försäljar-chaufför idag, passade bra i.o.m. att jag ändå var på väg till Jstad till liturgin. Helige Elia-dagen firades med rätt mycket folk i kyrkan, stor kör (jag tror vi var 8...), vedenpyhitys och ristisaatto (vet inte vad den korrekta översättningen är så jag låter det stå på finska). Eftersom det var några greker i kyrkan idag lästes några texter på grekiska och predikan översattes till engelska. Vacker gest och jag blev ju innerligt glad av att höra grekiska!
Ibland behövs det inte så mycket för att man ska bli glad :o)

M

Vadmera?

Den förlorade sonen återvände :o)

Det var en rejäl välkomstkommitté som tog emot JUO då de dök upp på skolgården vid halv 11-snåret. Och det var ett rätt trött gäng som dök upp i bussdörrarna. Och aldrig har väl trummorna lyfts in så snabbt som ikväll. Ut ur bussen, in i aulan och Pang! fast med dörren och hemåt. Kul att se sin 16-åring igen och han verkade också rätt nöjd att se morsan. Tror han hann referera det mesta av resan under de 10-15 minuter det tar att köra från J till N. Han fungerar i allmänhet enligt korta formuläret. Väl hemma lyfte han in sina grejor, gav lillbror några presenter (fotbollsskjortor, totti och ronaldinho..) och tog sen trottoaren i några sjumilasteg och försvann till kompisarna ett kvarter bort. Får väl se när han dyker upp igen...
Själv sitter jag med ett glas Pinot gris (stavas betydligt fasansfullare än det sägs) och njuter av glädjen att ha fått hem sonen välbehållen med pass och pengar i behåll - sak samma med piletten, den behöver han ju inte mera.
Det börjar bli rätt mörkt ute och Pekka Pouta lovade kyligare väder, inget vidare men vad kan jag göra. Önskar innerligt att sommaren och värmen skulle vara åtminstone 3 månader till, men vad hjälper det att önska. Om en månad har skolan kört igång igen... Det känns nära!

Sommaren är kort!
Tycker M

Söndagen den 16 juli

Tvätt - både disk och kläder.
Fläckborttagning med galltvål.
Handla fläckborttagningsmedel och klorin.
Fläckarna kvar.
Mer medel.
Inget hjälper.
Klorin på den vita och fairy på den naturvita.
Hyfsat resultat.
Min dags glada start var något fördunklad.
Jordgubbsplockning och grillning.
Kaffebjudning och 10 år-sen-köpte-huset-fest hos A och K.
Blev där rätt länge. Behaglig kväll. Diskussion med S om Depp.
Tillfreds med dagen, tog två steg framåt - tror jag.
Imorgon eventuell scooter-handel (känner mig som miljonär, både bil och scooter inom en månad, fast jag inte är de).
På onsdag vin-provningskväll. Verkar lovande. Ska bli riktigt roligt.

M

Colorado Avenue

Har trampat vatten två dagar, mulit och grått och lagom surt. Nu på uppväg. Ett steg bakåt, men nu borde det gå två framåt.
Fick draghjälp av M som dök upp på eftermiddagen. Glass och ditt-och-datt-prat i trädgården. Det var länge sen vi setts och hunnit prata. Det passade mig utmärkt. Vi tog oss också en titt på Colorado Avenues inspelningsplatser. Verkade spännande, man borde kanske sätta sig i någon gran och följa med en dags inspelningar... :o)

Mitt Björköby

Så glad jag blev då jag läste att Kvarken blir upptagen på UNESCOs lista över världsnaturarv. Mitt hjärta klappar lite extra för Vasa skärgård eftersom jag fått tillbringa många sköna sommarveckor där då jag var liten. Mommo-landet kallade jag det då.

Är innerligt glad och tacksam över allt jag fått uppleva där. Varje morgon väcktes jag uppe i det lilla vindsrummet av kossorna som långsamt gick till ängen. Först gick skällkon och så följde alla andra efter i en lång rad. Någon gång följde jag med min sommarvän L då hon skulle hämta hem deras kor till mjölkning och det var alltid lite spännande, för mig var ju kossorna jättestora och lite farliga. Hos moster fick jag följa med mjölkningen. Det var en omständig process som avslutades med att mjölken hälldes upp i stora mjölkhinkar som sedan fördes på mjölkkärran till mjölkpallen och plockades upp av "milka-bilen". Milka var det mejeri som anlitades, därav namnet (o: Och sen var det samma procedur följande dag och följande dag, året runt, tänk att de orkade.

Men det var inte bara kossorna, det var också de ljuvligt små kalvarna som slickade hela handen, höbärgningen, fåren. Den silade filen som fanns nere i källaren som plockades fram varje kväll efter hårt kroppsarbete ute på höängen. Själv ville jag inte ha annat än det tunna gräddskiktet (med massor av socker på), sen var det bara surt och äckligt. Antar att någon annan förbarmade sig över resten för jag behövde inte äta mer än jag ville. Då tyckte jag allt var så enkelt, men visst var det mycket och hårt arbete, det förstår jag nu. Det fina var att alla hjälptes åt, också mina föräldrar, nylänningarna (den ena äkta, den andra bara till hälften), var där och höbärgade och plockade potatis.

Det lustigaset och ovanligaste av allt var förstås moster Bs ute-dass. Ingen inne-vessa där inte, bara ett välskött utedass med två hål - ett litet och ett stort. Det var ju inte så farligt att ta sig dit då det var sommar och varmt, men visst tänkte jag ibland på de arma stackrarna som skulle pina sig dit ut i ur och skur vinter som sommar. Och visst kunde man få sej ett och annat myggstick i rumpan då man satt där. Då jag var riktigt liten kunde jag också känna en viss oro över att bokstavligen ramla ner i skiten, men min mamma lugnade mig med att en så stor flicka som jag helt enkelt inte kunde ramla genom ett så litet hål - och bra gick det.

Kaffestunderna var högtidsstunder under dessa sommarveckor. Jag fick ofta en liten miniatyrkopp fylld med kaffe och en skvätt grädde. Det skulle doppas bulla i kaffet och sen vid andra koppen slog man på fat och drack från fatet, helst med en sockerbit mellan läpparna. Ibland var det riktigt festligt, då fick man röd limonad och grisar. Bockens röd limonad, eller så den gröna som smakade päron. Idag skulle jag så gärna, ännu en gång, vilja uppleva smaken av limonaden och grisarna. För jag kommer ihåg det som något himmelskt. Undrar om det var så?

Ingenting kan slå detta, inga Stockholmsresor, inga forsränningsäventyr i Koli eller vandringar i Sahara. Det var livet - och jag kan bara ana hur tungt och fyllt av jobb det var. Men det var också gemenskap och trygghet och jag är så oändligt glad över att ha fått vara med om en liten del av det.

En nostalgisk M

Biokväll

På barnens uttryckliga begäran åkte vi och premiärsåg Pirates of the Caribbean. Det var på håret att vi inte fick några biljetter, så kändes det åtminstone, men visst fanns det väl så där 20-25 platser kvar då vi kom fram till biljettluckan. Hyfsade platser fick vi också, trots att vi satt långt ut på vänster-flanket. Rustade med pop-corn, limsa och godis var vi redo för piraterna.
Irriterade mig på att jag först tvingades sitta en liten halvtimme och se på en massa förfilmer som jag inte alls betalat för att beskåda. Jag förstår ju varför de visar dem och det irriterade mig ännu mera. Åtminstone just i kväll. Hade ingen lust alls att informeras om Motorsågsmassakrar och animerade filmer, jag ville bara se mina pirater, kort och gott. Man kunde alltså gott och väl droppa in en kvart försenad och slippa den biten av försäljningstaktiken.
Men jag fick ju se min film... Egentligen är jag ingen större fan av äventyrs-filmer, men jag är en rätt trogen Depp-fan och gillar också hans pirat-figur Jack Sparrow. Charmigt feg, vild och "vacker". Mest gillar jag faktiskt hans feghet och småtöntighet. Gå och se den. Strunt i att det finns halvdöingar som man i princip kunde klara sig utan, utan dem ingen film så då är det bara att ta hela paketet.

Det damp ner en bild i min telefon. Så glad jag blev!








M

Traditionsenligt regn på sommarmarknaden

Vaknade 7.00 av regnsmatter på taket. Föreningarnas sommarmarknad idag och det garanterar regn under någon del av dagen. I år inleddes den med en ordentlig åskskur som för all del drog över rätt fort och som följdes av solsken - och blåst. Under tiden åskskuren drog över stan satt vi hemmavarande och spelade kort och räknade hur långt borta åskan egentligen var. Fascinerat följde vi också med översvämningen på gatan utanför vårt hus som alltid följer en störtskur"Stadsgubbarna" dök upp rätt fort med hacka och spade och rensade brunnssilarna från all sköns bråte (kvistar, sand och grus) som runnit ner för backen med störtfloden. Efteråt traskade ett varv över torget, pratade bil med G och handlade vårrullar av Kiou och munkringar av NGF. Lunchen avklarad på det sättet. Det passar väl bra. Vände också in via biblioteket som sålde makulerade böcker, men orkade inte gräva i lådorna. Istället lämnade jag in lite böcker och konstaterade att A samlat på sig en hel del böter... Nu laddar ungarna för Piraterna på bioduken. Blir bra avrundning av kvällen att gå på bio.

Bildbevis

Här är ett bildbevis på att JUO nått Italien och att ölet smakar gott utanför Pantheon. Trevligt!
Den här bilden fick jag i söndags och igår hörde jag av S att sonen lever och mår. "No news is good news" alltså.

Fortsatt skönt väder på våra breddgrader. Lagom sol och moln idag. Tog en kaffe - eller rättare sagt två - tillsammans med V vid Tullmagasinet. Lite kylig vind och mulet men på det hela taget rätt behagligt. Vi överraskades i ett skede av en stor tystnad, det hade slutat blåsa och var nästintill kav lugnt. Solen skymtade bakom tunna moln och det var en ljuvlig stillhet. Efter veckor av sus och brus var det synnerligen behagligt. Likaså var kaffet och sällskapet värdefullt idag.

M

Jordgubbar och jordgubbar

Jordgubbarna i mitt jordgubbsland mognar i rasande fart. Det är trevligt. Och gott. Särskilt om man kan äta dem med glass eller grädde. Har också tänkt pröva att dippa i choklad, men så långt har vi inte hunnit ännu, tids nog hinner vi väl.
Jag har ett rasande grant land, men det är inte min, utan min fars förtjänst. Han har fixat plast i gångarna så det är bara att kliva runt och plocka - lätt som en plätt. Dessutom är det ett bra jordgubbsland så tillvida att varken trastar eller getingar har hittat dit. Fråga mig inte varför, för jag har varken fågelskrämmor eller blåa plastband.
Problemet kommer först när jag ska plocka mina gubbar för jag har så in i norden svårt att skilja dem åt, vilka är mogna och vilka är omogna. Saken är nämligen den att jag har vita jordgubbar, röda jätte-jordgubbar och så har jag ljusa i smultron storlek. Där kryper jag på alla fyra och klämmer och känner, är det här en vit mogen eller är det en röd omogen (alltså vit)? Efter att ha krupit omkring i landet några dagar börjar jag så småningom känna igen vad som är vad, så nu skördar jag friskt ett par liter i gången. Mums!

Undrar hur de har det i Italien??! Har inte hört nåt från 16-åringen sen igår eftermiddag. Endera har han tappat telefonen, blivit kidnappad, trött på morsan eller glömt var han lagt telefonladdaren. Tror väl mest på någon av de två sistnämnda. Fick i alla fall bildbevis på att S tagit en öl vid Pantheon. Senaste - och enda - gången vi var där var just "Pantheon-piazzan" vårt favoritställe. Dit gick vi, tog en öl och satt och njöt av folkvimlet. Skulle vara kul att vara där igen, men utan en hel orkester i släptåg...

N med två barn dök upp på eftermiddagen. Var glad att se honom igen. Han var sig lik, bara aningen mindre stelbent efter att ha fått in nya delar i sitt högra knä. L kommer inte alls att vara här i sommar och det är lite trist, men det hjälps inte. Hur som helst bestämde vi att ordna vinprovning någon gång under de närmaste veckorna. Han hade kommit ihåg att vi talat om det då jag var i Gbrg i höstas och tagit med både papper och böcker så nu är det bara att börja skramla folk. 10 stycken - eller 20. Tror 10 blir lagom. Åtminstone om jag ska ha alla samlade runt eget köksbord. Har varit med på en enda vinprovning tidigare och det var en intressant erfarenhet. Dessutom planerade vi Gbrgs-besök vid bokmässotid så nu får min höst ett välkommet avbrott. Och då får jag besöka Partille bokhandel igen. Härligt!

Regn som bäst. Passar mig utmärkt. Ska ta fram dammsugaren bara barnen försvinner ur huset. Vill helst dammsuga ifred.

M

YES!

...Italien vann!
och jag har ätit massor med god mat idag.
Grillad feta och halloumi är kalas gott. Rekommenderas.

M

16 år

Då jag vaknade satt 16-åringen redan på flyget till Rom. Det var faktiskt det första jag tänke på då jag såg att klockan var 8.46 och E kom och väckte mig och ville ha insektdödarhjälp. Har ibland haft en känsla av att jag varit mer lycklig över resan än han. Vet bara hur värdefulla dessa erfarenheter är, att resa ensam, men ändå med andra. Träffa nya mänskor, se andra platser, erfara det som är annorlunda - de första försöken att finna sin egen plats, känna sina gränser.

Minns sommaren jag själv fyllde 16, den var fylld med allt möjligt roligt och kröntes av en resa till Åland, ett musikläger med en massa roliga och "oroliga" mänskor från vårt stift. Vi spelade och sjöng, simmade och smög ut på nätterna, talade och skojade. Arga och irriterade var vi bara i samstämt par, Y och jag, i synnerhet på ett par andra flickor som var sofisitikerade och jättedukiga att sjunga. Vi var kort och gott avundsjuka, men det förstod vi inte då, vi tyckte bara att de var de mest osympatiska som gått i ett par skor :o) Vi insåg förstås i ett tidigit skede av veckan att det inte var lönt att gråta över spilld mjölk (=bristande musikaliska talanger) så vi slog oss istället in på banan med de talanger vi hade, alltså att vara omåttligt trevliga och sociala (o;
En lång tid efteråt hade jag kontakt med några av de personser jag lärt känna, vi skrev brev på gammalt hederligt vis. De flesta återsåg man på Höstdagar och Ungdomens Kyrkodagar, en del bara nickade man igenkännande åt och med någon annan kunde det bli timslånga samtal. En blev lärare, precis som jag, en annan diakonissa, någon studerade musik och en blev t.o.m. svensk finlands lucia. Numera hör jag inte av dem, än mindre talar med dem, men jag minns dem. Och ibland dyker de upp som någons kusin på en lärarjulfest eller som en "bekants bekant" runt ett middagsbord i Larsmo. Man vet aldrig.

M

Sommar, sommar och sol...

En verkligt varm dag till ända. Alla tänkbara dörrar och fönster står (mer eller mindre) på vid gavel på vinden bara för att få in lite frisk luft. Mina älskade barn är rädda att småkryp ska drälla in, men hellre småkryp än en för tidig död pga värmeslag, "andtäppo" eller något liknande illasinnat. Jag gillar i alla fall värmen, tids nog hinner vi frysa.

JUO är på väg till Italien. Så mycket längre än till Jalasjärvi lär de inte ha hunnit ännu, men de är i alla fall på väg. 16-åringen kom sig iväg med välfylld kappsäck och en massa cd-skivor. Pass och pengar förpassades till byxfickan och jag hoppas vid min gud att de hålls där. Tog för säkerhets skull en extra kopia av passet så jag kan faxa över det om det krisar till sig. Pengar kan jag också langa iväg, men vill helst inte behöva lösa ut honom från carabinieris (stavar så där på må få nu bara) butkor. Tror de flesta såg fram emot att fira ledig dag i Rom på söndag då italienarna spelar fotbolls-finalen. De kan få vara med om en fest utan like om italienarna lyckas klå upp fransmännen. Vi får hoppas det. Man kan förresten följa med JUO på resan genom att klicka in sig på http://juo2006.blogspot.com Hoppas de ser till att det kommer in lite bilder också.

M

Jag och tandläkarstolen

Insåg just att jag inte är den enda som läser min egen blogg. Vi är åtminstone två narcissister. Herr Teir och jag. Båda skyller vi på att vi vill se vad vi gjort tidigare under året/åren. Och så är det förstås. Vi vill bara kolla in och minnas. Både ljuvt och lett.
Inser, tyvärr, att vissa saker börjar gå på andra varvet. T.ex. hade jag redan ifjol funderat att min blogg nog snarare borde heta Jag, mig och mitt än Lazy days. Redan då var jag en fullfjädrad Narkissos som mest och helst engagerar mig i mig själv. Det finns mer, men det tänker jag inte gå in på. Det känns rätt fantasilöst att inte ha annat att skriva om än samma sak om och om igen. Efter några år kan man av allt att döma skönja ett visst mönster i livsrytmen. Höstdeppen, julstressen, våryran och så lyckan över att det äntligen är sommar och ledigt igen. Det blir att skärpa sig!

Låg i tandläkarstolen idag och funderade på hur det skulle kännas att dö där. Jag får alltid en känsla av att jag kvävs då jag ligger med benen högt i luften, huvudet i det närmaste nere vid golvet och munnen på vid gavel. Mina näshålor täpps till, saliven rinner ner i halsen och så får jag bara inte luft. Känner paniken komma smygande, den lyser antagligen ur mina ögon, men eftersom jag har mörka skyddsglasögon på mig så ser ingen det heller. Och där ligger jag, på väg in i evigheten.
Jag vet, jag har mun, jag skulle ju kunna säga till. Brukar ju i allmänhet inte ha riktigt svår tunghäfta, men det finns tillfällen då orden kort och gott vägrar komma. Speciellt då man ligger med all världens sugar (månntro pluralformen av en sug är så, suger kan det ju inte vara) och borrar och allsköns petare i munnen så säger man inte så mycket. Då ligger man vackert på plats. Dessutom är jag en sån typ som bara vill klara av sånt där. Vill inte vara till besvär, vill inte vara en krånglig patient. Som om man nu sku va krånglig. Det gäller ju ren och skär överlevnad.
Nu gick det ju riktigt bra idag. Jag dog inte, hade inte ens en känsla av det. Inga kariesangrepp, bara lite tandsten och så fixades flisan i den döda framtanden. Och eftersom den är död gör det ju inte ont fastän de petar i den, så det är bara att arbeta fritt med den. Jag behövde inte ens betala idag. Den räkningen dyker upp i september, frid över den tills dess. Passar mig utmärkt just nu.

So far so good!

M

Andra bloggare

Kikade genom en del bloggar på bloggen.fi. Så himla roliga folk lyckas vara. Och här sitter jag och knåpar med min blogg - dyster som Ior och fantasilös som en gammal getabock. Hittar inte ut från min egen trädgård ens en gång, kikar bara över häcken och funderar på livet som levs där. Nåja, tanterna som rullar nerför gatan kanske jag sist och slutligen inte avundas så mycket.

Jag har riktigt på allvar funderat på om alla andra lever ett så himla rikt och roligt liv som det låter då man läser deras bloggar. Det låter så vakert då de funderar på mördar-katter och förirrade valar, grillat i trädgården och svensexor, men sånt tänker inte jag på. Inte riktigt. Jag pärklar mest över livets små (och stora) jävligheter som sätter krokben för mig i dansen. Klumpmajan som inte riktig får till det på något plan. Eller kanske det helt enkelt är så att deras berättarteknik är så mycket mer välförädlad än min så att också det som är ingenting låter som Någonting. Hmmm Borde kanske gå en skrivarkurs och lära mig konsten. Det kunde ju för övrigt också sätta sprätt på mitt annars lite dystra liv på insidan häcken.

Till livets små jälvigheter hör också att försöka få iväg en 16-åring till Italien. Har andligen förberett mig på att han kommer att hinna tappa pass, pengar och pilett flera gånger om. Fast egentligen är han inte sån, det känns bara som om han sku vara sån. Och nu då varken morsa eller farsa ska med och hålla ordning så får han klara det själv. Kappsäck, uniform (jovisst) och hela köret. Egentligen är jag inte så himla orolig, han är rätt van att färdas runt världen och han är en lugn själ som inte jagar upp sig för småsaker, en bra egenskap då man ska ut med en hel stor orkester.

Så kom en liten jävlighet insmygande så här på slutet i alla fall. Jag sa ju det, jag bara pärklar...
:o)

M

Fem före ett

Har blivit "anklagad" för att ha blivit österbottning. Det känns nästan som en skymf. Undrar på vilket plan det bränns mest. Jag vet att jag har gardiner och jag vet att jag har varit en klagmoster, men vad mer???? Det är en av mina riktigt stora fasor att faktiskt "bli" öbottning. Vill inte!!! Va det nu sen är för fel med det. Egentligen. Vad gör en öbottning som en nylänning inte gör? Förstås, talar en konstigare dialekt- och ingen finska, kör BMW (åtminstone om man är en yngling) och så kanske man kollar in sin egen napa lite mer. Det har jag nog gjort. ("Jag, mig och mitt" skulle kunna vara nytt blogg-namn kanske. Eller så inte. Velig som vanligt.)

Har haft tillfälle att bekanta mig med lokala "jippon" i respektive del av svenskfinland de senaste dagarna och inte vet jag nu om de är så väldigt olika varandra. Mänskor träffas, dricker öl, har roligt och tar sig en svängom och går sen hem igen i sommarnatten som är lite ljusare här uppe. Möjligen är musiken bättre här längre norrut, faktiskt. Så på den punkten sätter jag en hacka på hemstaden. Kvällens 4th of July-jazz var en riktigt små-gemytlig tillställning, stundvis riktigt bra. Önskar bara att alla skulle lära sig sjunga på vanlig hederlig finlandssvenska och inte hemfalla till att tralla på grannmålet.

Att jag får nog av att blanda mig med idel "bekant folk" på alla möjliga "byaköror" i vår stora kommun är sen en helt annan sak. Skön känsla att få vara anonym och inte behöva säga hej till höger och vänster och prata väder och vind och skvaller skvaller. På den punkten vill jag varken vara nylänning eller öbottning utan snarare anonyming. Fast det kan man ju inte vara hela tiden heller...

Det om det!
M