Tranor, svanar och andra vårtecken

E tittade missmodigt på mig en morgon och frågade "Mamma, regnar det eller snöar det?" Det som kom ner från Guds himmel var både snö och regn och så har det varit x antal morgnar. Lika missmodig som E såg ut den morgonen, lika förkrossad har jag (och många andra) varit de senaste veckorna. Snö och rusk så det räcker till och blir över. Ibland har det känts som om det aldrig blir vår och värme i år - trots växthuseffekter och uppvärmd atmosfär. Sannerligen så märks det inte här hos oss. Om det är något som knäcker mig så är det mörker, kyla och sen vår. Hela jag har varit i uppror och för "n:te" gången har jag funderat hur vår Herre har kunnat vara så oförutseende så han har placerat mig i denna gudsförgätna avkrok. Så känns det. Drömmer mig till den lilla ön, till havet och solen. Så skulle jag vilja ha det. Åtminstone en stor del av året. Varför kommer inte någon vänlig själ och plockar upp mig och för mig dit och ber mig stanna där resten av mitt liv...

Idag skiner i alla fall solen och man anar att våren eventuellt ändå är på väg. Jag hängde vinter(fusk)pälsen på kroken på eftermiddagen och halade fram min grekiska jeanskappa. Lätt om hjärtat traskade jag runt i grannstaden och kände det som om vinteroket lyfts bort, åtminstone för en stund. Ljust är det också och om jag tittar ut ser jag mycket gräsmatta och betydligt mindre mängd snö än för ett par dagar sedan. Kanske ändå. Väntar alltså med att försöka hitta drömprinsen med egen söderhavsö till hösten ;o)

På skolan förbereder vi mjödtillverkning - 900 l si så där. 50 kg farin, 50 kg socker, 50 kg citron... Det är ett företag som är både lustigt, sött och klafsigt. Hela skolan doftar citron och socker och ingen lyckas undgå att bli inblandad i projektet. Alla skurar och skalar citron, mäter farin och socker, häller, pysslar och sysslar. Bär pytsar, ämbar och stora baljor. Det är ett synnerligen välorganiserat kaos, uppbyggt på år av "trial and error". Lärarnas ärofyllda uppgift i slutet av första dagen är att mäta upp vatten och sätta i jäst. Det sistnämnda har vi med varm hand överlåtit åt J-E, han är en mästare på det. Följande dag är skolans "stora klafsdag". Iförda gummistövlar klafsar vi omkring och silar och häller upp mjöd på flaskor. Hur väl vi än försöker täcka in golv, bord och stolar så slutar det ändå alltid med att vi har mjöd mer eller mindre över hela huset. Så ska det vara - det hör liksom till. I det här fallet har inte heller vår stackars städerska något att säga till om, hon får snällt firra runt med moppen hela dagen. I det här skedet doftar det 1a maj i hela skolbyggnaden och det är en sann vårdoft.

Vår i luften - trots allt! Så glad jag blir!

M