Att besikta en bil

Har varit med S bil på besiktning - för andra gången. För mycket iilaka utsläpp och fel på vänster broms där bak senaste gång. Killen som kikade igenom bilen förra gången är erkänt petig - och frissam. I fjol kuggade han min volvo pga bromsarna så mitt hopp om att komma genom med stämpel på pappret sjönk. Mina värsta farhågor besannades - fel på bromsarna igen. Hann knappt ut från kontoret innan jag ringde hovmontör T och meddelade att han hade mera jobb att vänta. Han är hygglig, T. Igår lämnade jag in det förhatliga bilskrället och idag hämtade jag den och åkte mer eller mindre raka vägen för att få min stämpel och saken ur världen. Till saken hör att jag dessutom körde på nådatid, så jag ville verkligen få det ur världen.
Klev alltså glad ihågen in vid "lilla" besiktningskontoret idag och tänkte att det här är fixat i en hutt och en händelse. Trodde jag. Men icke. Idag hade jag en annan farbror som gick lös på min bil men han var inte heller särskilt vävilligt inställd till min klenod (inte ens fast han hade leonard cohen i högtalarna). Han kom lite bistert fram och klagade på - bromsarna. Men inte på samma som förra gången, utan höger bak. Kunde ha gått i taket!
Ibland står jag i alla fall på mig och det här var en sån gång. Tänkte att det banne mig inte kan vara möjligt efter allt T fixat. Ringde på stående fot upp T och bad honom förklara för min besiktningsgubbe vad han gjort. Det var fantastiskt att se hur farbror S ändrade min då han hörde den välbekanta rösten i andra ändan. T är en ofta sedd kund där, och erkänt duktig, så han förklarade lugnt vad han gjort och hur farbror S skulle göra för att få balans på bromsarna - och det lyckades. Jag fick min stämpel och körde nöjd därifrån - efter en skrapa att jag nästa år ska försöka komma i tid till besiktningen, man har ju trots allt fyra månader på sig.
Alla gör sitt jobb - på bästa sätt. Skönt att det är nästan ett år till nästa gång.

M