Äntligen!

Äntligen en riktigt varm och solig dag. Så fort jag kom hem satte jag mig ute i trädgården och läste, löste sudoku och drack te. Så härligt! Jag satt ute så länge så nu bara sticker det på kinder och näsa av lite väl mycket sol. Det där med uv-strålning glömmer jag så lätt, huvudsaken är att jag får sitta i solen och värmen. Måste ju passa på att njuta dessa dagar medan det är varmt, vappen lär föra med sig svalare väder. Åtminstone om man får tro JT. Fast det behöver man ju inte alltid.

Gårdagens stora begivenhet i vår stad var översvämningen vid juthas-y-jeppo. Redan kl 8 stod ett antal (obehagligt) morgon-pigga gubbar vid vägkanten och sparkde småsten och betraktade spektaklet. Så gör man då det händer något revolutionerande här i våra trakter. Och det gjorde det igår. Det är nästan 20 år sedan älven svämmade över senast. Men eftersom jag bodde i Vasa på den tiden har jag saligen missat den ovanliga händelsen. Nåväl, igår kunde jag inte missa is- och vattenmassorna som låg över åkrar och ängar och vägar. Höll på att köra i diket då jag först försökte komma underfund med vad som var på gång då det stod x antal bilar på vägkanten. Sen såg jag vattnet och isflaken och sen - ja sen skrek J-E och bad mig försöka hållas på vägen. Nåja, så farligt var det inte, men karlar är lite svaga till sin natur och tål inte så mycket "vinglande". S brukar också sitta och gasta de få gånger jag får tillgång till ratten då vi sitter i samma bil. Framåt eftermiddagen då det var dags att köra hem efter arbetsdagens slut hade vattnet sjunkit undan så bara isflaken låg kvar på åkrarna. Det såg rätt lustigt ut.
För att avsluta dagen ordentligt måste J-E och jag ta ett varv via kyrkbron och kolla isläget där också. Isen låg troget kvar ännu igår på eftermiddagen, men enligt tonåringarna i huset flyter det öppet vatten i "ån" nu. Yes!

Lätt om hjärtat ska jag brygga dryga 900 liter mjöd imorgon.

M

En händelserik lördag

De första snödropparna har tittat fram (o:
Det finns inget annat i mina rabatter, krokusarna och tulpanerna har dött ut och eftersom jag inte är trädgårdsmästartypen så nöjer jag mig med snödropparna, de gör mig desto gladare.

Ibland hittar man sig själv på de mest lustiga ställen. Idag hittade jag mig själv i Lochteå. Har ännu inte riktigt fått korn på exakt var jag varit utan borde ta fram en karta och kartlägga saken. Det enda jag vet är att det ligger en dryg timme norrut från Nykarleby och att det finns en fantastisk - och lång - sandstrand där. Dessutom är kyrkan väldigt vacker och församlingen har funnits där sen slutet av 1500-talet. Åtminstone har det funnits kyrkoheradar där så länge. Svenska sådana. Orsaken till att jag var där är också lite lustig. Har sjungit ortodox påskmusik i lutherska kyrkan till förmån för ett daghem. Det blev nog inte särskilt många slantar till det goda ändåmålet, tyvärr. Men på det hela taget var det en rätt rolig dag.

Väl hemma igen satte jag fart på dammsugaren eftersom ingen annan än jag upptäckt att det var skitigt och dammigt och sandigt här. Det var snabbt gjort, fuskstädning enligt tradition, men det ser lite bättre ut efteråt, trots allt. Sen bara måste jag "måka" lite snö. Vi har en del små snöhögar kvar på gården och de bara måste spridas ut så de smälter snabbt. Efter att jag gått lös på snöhoparna var jag så trött så jag sjönk ner i den gamla bruna tv-stolen och tittade på tv en stund. Fst visade en intressant dokumentär gjord av två danskar som åkt runt i Paraguay. Dagens program var det första av fem och handlade om mennoniterna som lever praktiskt taget isolerade i en koloni ca 700 km från Asuncion. De lever i princip som amish-people, men jag hade en känsla av att den här gruppen mänskor levde under ännu extremare omständigheter. Underligt att 18 000 mänskor i princip lyckas hållas så isolerade på en yta av 10 x 10 km att inte den minsta lilla nymodighet lyckats göra intrång. Nåja, traktorer utan gummidäck hade de ju nog. Och på söndags kvällarna åkte vissa modiga killar till utkanten av kolonin till paraguayanerna och såg på tv, spelade volleyboll!!, rökte och drack sprit. Visst kommer väl världen i kapp dem också så småningom.

M

Att besikta en bil

Har varit med S bil på besiktning - för andra gången. För mycket iilaka utsläpp och fel på vänster broms där bak senaste gång. Killen som kikade igenom bilen förra gången är erkänt petig - och frissam. I fjol kuggade han min volvo pga bromsarna så mitt hopp om att komma genom med stämpel på pappret sjönk. Mina värsta farhågor besannades - fel på bromsarna igen. Hann knappt ut från kontoret innan jag ringde hovmontör T och meddelade att han hade mera jobb att vänta. Han är hygglig, T. Igår lämnade jag in det förhatliga bilskrället och idag hämtade jag den och åkte mer eller mindre raka vägen för att få min stämpel och saken ur världen. Till saken hör att jag dessutom körde på nådatid, så jag ville verkligen få det ur världen.
Klev alltså glad ihågen in vid "lilla" besiktningskontoret idag och tänkte att det här är fixat i en hutt och en händelse. Trodde jag. Men icke. Idag hade jag en annan farbror som gick lös på min bil men han var inte heller särskilt vävilligt inställd till min klenod (inte ens fast han hade leonard cohen i högtalarna). Han kom lite bistert fram och klagade på - bromsarna. Men inte på samma som förra gången, utan höger bak. Kunde ha gått i taket!
Ibland står jag i alla fall på mig och det här var en sån gång. Tänkte att det banne mig inte kan vara möjligt efter allt T fixat. Ringde på stående fot upp T och bad honom förklara för min besiktningsgubbe vad han gjort. Det var fantastiskt att se hur farbror S ändrade min då han hörde den välbekanta rösten i andra ändan. T är en ofta sedd kund där, och erkänt duktig, så han förklarade lugnt vad han gjort och hur farbror S skulle göra för att få balans på bromsarna - och det lyckades. Jag fick min stämpel och körde nöjd därifrån - efter en skrapa att jag nästa år ska försöka komma i tid till besiktningen, man har ju trots allt fyra månader på sig.
Alla gör sitt jobb - på bästa sätt. Skönt att det är nästan ett år till nästa gång.

M

Tranor, svanar och andra vårtecken

E tittade missmodigt på mig en morgon och frågade "Mamma, regnar det eller snöar det?" Det som kom ner från Guds himmel var både snö och regn och så har det varit x antal morgnar. Lika missmodig som E såg ut den morgonen, lika förkrossad har jag (och många andra) varit de senaste veckorna. Snö och rusk så det räcker till och blir över. Ibland har det känts som om det aldrig blir vår och värme i år - trots växthuseffekter och uppvärmd atmosfär. Sannerligen så märks det inte här hos oss. Om det är något som knäcker mig så är det mörker, kyla och sen vår. Hela jag har varit i uppror och för "n:te" gången har jag funderat hur vår Herre har kunnat vara så oförutseende så han har placerat mig i denna gudsförgätna avkrok. Så känns det. Drömmer mig till den lilla ön, till havet och solen. Så skulle jag vilja ha det. Åtminstone en stor del av året. Varför kommer inte någon vänlig själ och plockar upp mig och för mig dit och ber mig stanna där resten av mitt liv...

Idag skiner i alla fall solen och man anar att våren eventuellt ändå är på väg. Jag hängde vinter(fusk)pälsen på kroken på eftermiddagen och halade fram min grekiska jeanskappa. Lätt om hjärtat traskade jag runt i grannstaden och kände det som om vinteroket lyfts bort, åtminstone för en stund. Ljust är det också och om jag tittar ut ser jag mycket gräsmatta och betydligt mindre mängd snö än för ett par dagar sedan. Kanske ändå. Väntar alltså med att försöka hitta drömprinsen med egen söderhavsö till hösten ;o)

På skolan förbereder vi mjödtillverkning - 900 l si så där. 50 kg farin, 50 kg socker, 50 kg citron... Det är ett företag som är både lustigt, sött och klafsigt. Hela skolan doftar citron och socker och ingen lyckas undgå att bli inblandad i projektet. Alla skurar och skalar citron, mäter farin och socker, häller, pysslar och sysslar. Bär pytsar, ämbar och stora baljor. Det är ett synnerligen välorganiserat kaos, uppbyggt på år av "trial and error". Lärarnas ärofyllda uppgift i slutet av första dagen är att mäta upp vatten och sätta i jäst. Det sistnämnda har vi med varm hand överlåtit åt J-E, han är en mästare på det. Följande dag är skolans "stora klafsdag". Iförda gummistövlar klafsar vi omkring och silar och häller upp mjöd på flaskor. Hur väl vi än försöker täcka in golv, bord och stolar så slutar det ändå alltid med att vi har mjöd mer eller mindre över hela huset. Så ska det vara - det hör liksom till. I det här fallet har inte heller vår stackars städerska något att säga till om, hon får snällt firra runt med moppen hela dagen. I det här skedet doftar det 1a maj i hela skolbyggnaden och det är en sann vårdoft.

Vår i luften - trots allt! Så glad jag blir!

M

Osammanhängande resumé

Så va påsken över för i år. Det har varit en rätt tung påsk, mitt humör har åkt berg- och dalbana och jag har förmodligen inte alls varit särskilt lätt att ha i huset. Insåg halv 9 på lördag kväll att jag var totalt slut och det bästa jag kunde göra var att stanna hemma från Vasa och dra täcket över huvudet. Sagt och gjort, lätt skamsen ringde jag E och meddelade att de får klara sig utan mig i kören. Det var förmodligen det bästa beslut jag gjort på länge.
Söndagen gick också i vilandets tecken. Röjde i våra snöhögar och låg i volvo-bakluckan och solade och läste. Kvällen och halva natten tillbringade jag hos A och K tillsammans med goda vänner. Sånt ger extra krafter (o: Nu är vardagen i antågande. Sista lediga dagen var intensiv, kalas för E med påskmiddag för 14 personer. Till min stora glädje dök Sudan-M med son upp lagom till eftermiddagskaffet. I morgon bitti ska vi sjunga upp E, sen är vardagslunken här igen.

M

Drömmer om en varm sandstrand

Mitt hopp om vila var fåfängt. Är om möjligt tröttare än igår. Har inte läst, har inte vilat och sov inte heller särskilt länge. Underligt att det ska bo så mycket trötthet inom en. Väntar på sommar och semester, kanske det lättar bara man slipper jobba. Önskar jag kunde ligga under en palm på en solig söderhavsö minst en månad - utan måsten. En trave böcker, lite choklad och nåt gott att dricka och jag skulle klara mig mer än väl. Det är en synnerligen lockande tanke. Tänk att få ligga på en sandstrand i värmen, plaska lite med tårna i vattnet och bara vara. (Eventuellt kunde jag ha en betjänt som skulle springa med apelsinjuice-glaset närhelst jag knäppte med fingrarna. Undrar om man får önska sånt :o/) Någon dag ska jag göra det!

M

Skärtorsdags afton

Huset fullt med ungdomar. Känns lustigt att vara tonårs-mamma - man börjar ohjälpligt bli gammal... Längtar efter lugn och ro men är tillika glad över att A har kompisar och att de vill vara här. Minns så väl hur jag och mina kompisar fick sitta och hänga hemma hos oss närhelst vi ville och jag vill gärna hålla dörrarna öppna för mina barns kompisar också. Sist och slutligen är det inte så många år det är frågan om och om jag vill vila öronen kan jag alltid gå ut eller till någon nabo.

Skönt med påsklov. I morgon är det långfredag och då ska det bara vara lugn och ro i huset. Vila är väl vad vi alla behöver. Hoppas kunna sova länge, läsa lite, vila och så bjuder svärmor på mat. Välkommet. Ser fram emot att få sjunga påsk-nattens liturgi natten mellan lördag och söndag. Det är ett par år sedan jag senast var med och nu tycker jag det ska bli så himla roligt. Underligt att det kan vara fröjdefullt att stå och sjunga tre timmar mitt i natten :o) Söndagen brukar vara rätt dimmig efter att man krupit i säng vid 5-snåret. På påskannandag blir det släktmiddag och kalas för E. Stressigt då jag tänker på det, men det brukar vara rätt roligt sist och slutligen. Håller alltså fast vid min "greksika tradition". Jag blev så insipirarad då jag hörde om hur de samlas och lagar mat och firar påsk så jag skulle helst av allt göra på samma sätt, men vädret tillåter inte riktigt ute-fester ännu. Får alltså ha min egen variant än så länge. Lammkött och tzatziki är i alla fall ett måste och så lite annat smått och gott till.

Nu har det blivit mörkt och det är dags att kommendera det yngsta barnet i säng. Sen går jag i påskbastu och tar en påsköl och så kryper också jag ner i sängen :o)

M

Söndag igen

Försöker komma igen efter en av mitt livs konstigaste veckor. Nejden sjuder av frågor och funderingar kring en kvinnas och ett spädbarns död och det känns som att leva mitt i en kriminalroman. Kvinnan var en av S närmaste arbetskamrater. Miljoner frågor, inga svar. Försöker hålla ett visst avstånd, för det blir så hemskt då man släpper in alla funderingar i hjärna och hjärta. Det här är något jag aldrig kommer att kunna förstå och omfatta. Hur är det möjligt att ingen kunde hjälpa? Hur ensam och utelämnad kan en mänska egentligen bli?

Mycket känns oviktigt just nu. Livets små krokben är futtiga och oengagerande. Jag orkar inte ens gräla om hur det var ställt med Maria Magdalena /o: Men jag orkar se solen som lyser, svanarna som flyttar, vännerna som droppar in och barnen som kommer och går.

M

Söndag!

Har börjat dagen med liturgi i Jstad. Nya kyrkoherden på plats. Han verkar vara en sympatisk och öppen person som beskrev sig själv som en pratkvarn. Int att undra på, han lär tala åtminstone 8 språk flytande - och inte vilka språk som helst utan t.ex. polska, tjeckiska, ryska... och så svenska därtill. Imponerande. Han är klasslärare i grunden så vad annat är att vänta (o; Hmmm

Fick gräva fram bilen under all snö innan jag åkte iväg i morse. Tog sikte på den snöhög som fanns där min bil brukar stå parkerad och visst, bara jag sopat och grävt en stund dök den upp. Själv såg jag ut som en snögubbe efter röjningsarbetet. Eftersom jag är "stecko" och hade bråttom (som vanligt) så lät jag snön ligga kvar på biltaket med den påföljd att på väg hem seglade all snö ner på bakrutan och lade sig som ett vackert vitt täcke där (0:

M textade från Kalmar i fredags och visste berätta att där var det närmare +10, fågelsång och blommor. Han undrade försynt om vi också hade våraning hos oss. Jo pyttsan. Fast kanske ändå, idag skiner solen, åtminstone ibland, och kvicksilvret har krupit upp ovanför noll-strecket.

M

Fortsatt kaos

Vad skriver man om en vecka som varit kaotisk?
Nobel 60-årsfest på Kiala gård senaste fredag.
Möbelhandel på ikea och utstädning av en ex-makes (dock icke min) möbler på lördag.
Hemfärd på söndag med en bil som "kråta" och bud om en bekants död 20 km från Ikalis. Virrig vecka som följd.
Snöyra störtsta delen av veckan. Otroligt mycket snö. Jag som redan gladde mig åt att våren var i antågande...

M