Solskensdag

Är helt uppslukad av boken jag började läsa under mitt lediga veckoslut. Skulle helst lägga all min tid på att läsa ut den. Fast jag har nog tagit varje tillfälle i akt att läsa, hemma, på jobbet, på kaféer... Det går ju långsamt, för jag stavar och knetar mig genom varje ord. Vissa saker får jag läsa flera gånger för att vara riktigt säker på att jag förstått.

Fascineras av att se dessa två, Siimes och syster Kristodulis, vitt skilda världar mötas i en förunderlig dialog, där jag klart känner mig mer hemma i S resonenmang och tankar än i syster Kristodulis. Och det är väl inte så underligt, S representerar ju ändå mitt liv som arbetande mamma. Livet som nunna är mig fjärran ifrån. Kan nog inte alls förstå det egentligen och varför skulle jag. Ändå kan jag ju hitta positiva sidor i klosterlivet. Bl.a. detta att som nunna (eller munk) slippa det myckna "pryl-samlandet" som vi "vanliga dödliga" är så himla bra på. Skulle gärna lära mig leva enklare och inte snegla så väldigt mycket på vad andra har och skaffar. Åtminstone kunde man ha vett att inte samla på sig och handla en massa onödiga saker. Och det mesta är onödigt. Det mesta utom böcker - och så mobiltelefonen förstås... (o; Kommer osökt att tänka på mitt besök på IKEA i mitten av november ifjol. Det var banne mig inte klokt. Folk handlade som om de varit besatta. Ja, ja, jag gjorde det oxå. Det lustigaste inköpet jag gjorde var en wok-panna som jag köpte bara för att den var billig - 7 €. Väl hemma funderade jag vad jag ska ha den till...

Strul med tjänsterna igen. Har anat det länge, är förberedd och det känns egentligen inte så farligt. Tycker ju inte att toppen av min karriär ska vara att ha en ordinarie klasslärartjänst här i stan. På nåt plan känns det ändå dumt att chefen har haft träff med alla timlärare och vikarier och gått igenom alla tjänster och nu blir det sist och slutligen ändå back på allt. Det verkar veligt. Kanske det skulle vara bäst att helt byta branch.
Man kan ju alltid bli konsult... Antikonsult-konsult kanske. Hehe!

M