Narkissos och livscentimetrar

Har "förföljts" av livs-centimetrar och narcissister den senaste veckan. Båda lika påträngande obehagliga.

W har jagat folk med måttband och påmint alla om att livet är ändligt och rätt kort. Han låter ungefär som M. Sandell - "ett liv är 70-80 år om det blir långt"... ;o) Även A har tagit upp tråden och upplyser alla som vill lyssna om att det snart är dags att bestämma sig för vad man ska göra av resten av centimetrarna. Det känns rätt krasst att sitta och titta påmåttbandet och de försvunna cm och fundera över om man gjort det bästa av dem. Och vad ska man göra av de följande? Man vet ju inte ens om man har så särskilt många kvar. Tror jag skulle handla rätt annorlunda om jag visste att jag bara hade nån centimeter kvar att leva :o/

För en dryg vecka sedan satt S i tv och talade om hur det är att vara narcissist. Jag behöver alltså inte hymla med det något mer nu då. Han (tror sig) vet(a), jag vet och halva svenskfinland vet. Ändå vet han bara den ena sidan av verkligheten, inte min, utan sin egen. En snygg varaiant! Som syns väldigt ädel där i tv-rutan - för andra - men inte för mig. M skriver så sant i sin blogg "det är omöjligt att snacka med en narcissist om narcissism då narcissisten aldrig upplever sig som en narcissist". Punkt.

Solsken och sportlov. För mig har det varit data-lov. I morgon på väg till Sibbo- det blir bra.
M