En dålig ovana och ett snabbt beslut

Försov mig som vanligt i morse, inte mycket, men dock. Det har blivit en dålig ovana att vakna 10-20 minuter för sent. Det är inte tillräckligt mycket för att komma för sent till jobbet, men tillräckligt för att irritera och störa morgonrytmen. Pika-dusch, bladdra genom tidningen och samtidigt trycka in en semla och bränna tungan på teet. Well, well. Idag var det sen non-stop-program hela dagen. Inget väsentligt, men heller inget jag kunde hoppa över. Stressande i all sin "ostresshet" (undrar om Akademin sku godkänna det ordet (o: )
Drog streck i almanackan idag. Skönt! Inga nya påhitt på en tid. De enda jag sträcker mig till är att gå på impuls-kaffe med vänner.

Bra så!

M

Γεια σας

Ass är i världens ände och trivs gott med livet där. Föreslog jag skulle ta frassar och joina. Hon hävdade att något av stämningen där liknar den i Afitos, ett av mina absoluta favoritställen här i välden. Läste samtidigt i Es blogg om stockning i de grekiska toaletterna och då bara saknade jag Grekland alldeles vansinnigt. Grekerna är ju i och för sig rätt "roliga" och har en massa underliga system, men ändå... Just detta med att inte slänga wc-papper i byttan är ju bara en sak. Hade en gång en lång diskussion med en grek om det är ett bra eller dåligt system. Han gjorde som alltid, höll hårt på sitt, att bära ut stinkande byttor med toalettpapper ÄR ett bra system. Visst...

I boken Learn greek in 25 years, får vi hjälp förstå både grekiska och finesserna i det grekiska livet. Brian Church är en engelsk journalist som (pga en trevlig grekiska) förirrat sig till Athen och stannat där så länge att han nu kan dela med sig av allt det han lärt sig - och det är inte lite det. Det är en hejdlöst rolig bok som Ass och jag läste med stor behållning för 1½ år sedan då vi slarvade runt bland tavernorna i Afitos. Läs gärna någon av Brian Churchs söndagskolumner som han skriver för Athens News.

Καλι νιχτα

Μ

Neuros eller psykos enligt Vega

Mentalhygieniskdiskussion med W på T över en kaffe. Han förklarade skillnaden mellna neuros, psykos och allmän deppighet. Tror han försökte utröna om jag är neurotisk eller psykotisk... ;o)
Who knows??! Hur som helst är det behagligt att stanna över en kopp kaffe med W och andra som behagar dyka upp på måndagarna kl 5.

De rasslade nästan i e-post-lådan då det ramlade in arbete. Fyra bedömnings-gruppers rapporter är klara. Kommer att vara snurrig innan allt är genomläst och bearbetat. Rätt kul ändå att få vara med och jobba med det, men anar ju att vi alla ser i kors innan det är över. Vilket stort arbete som gjorts och görs ute i alla landets avkrokar och vilket rama-skri det kommer att bli bland föräldrar när vi börjar tillämpa de nya grunderna. Vitsorden ska obönhörligt ner och det är aldrig lätt när vitsorden börjar peka neråt. Det blir korståg i vår för bedömningens sak.

Det är i alla fall med glädje jag meddelar att temperaturen har stigit. Nån futtig minus-grad idag. För en frusen själ är det glädjande. Envisa rykten gör dock gällande att det blir ordentligt kallt till helgen igen. Puh! )o:

M

Tomt i huvud och skåp

Vaknade och konstaterade att jag drömt att flyget som skulle ta mig och 2/3 av barnen från Hfors till Kby istället halvgnaggligt, via någon trädtopp och en asfalthög slutligen stannade på en gräsmatta vid Vasa flygfält. Ett par timmar senare lyssnade jag på As program Egocentrum där E berättade om flygkraschen i Kvevlax. Kändes liksom hemtamt och jag kunde inte låta bli att tycka att det var ett lite (o)roligt sammanträffande. Drog mig dessutom till minnes att jag för sisådär 30 år sedan faktiskt besökt "flygkraschplatsen" mitt i Kvevlax-skogen.
Återstår att se vad som kraschar nu då. Jag kan sällan helt ignorera mina drömmar, tror tvärtom att de är till hjälp många gånger. De goda med min dröm är att vi kom ner helskinnade, om än på annat ställe än jag tänkt mig. Låter hoppingivande (o:

Fortfarande kallt. Vackert, men oändligt, hemskt kallt. Är frusen nästan ända in till själen och undrar när jag ska tina upp. Det lär bli varmare imorgon, bara -3, men det är ju inte tillräckligt.
De stackars franosoerna som är här för att hälsa på G har minsann fått uppleva en exotisk vecka. De skulle skida och bada bastu och vak, men tror att de mest hela tiden har fått tampas med frusna vattenrör hos Ass. Ingen utom de mest hängivna skidfantasterna (ingen nämnd, ingen glömd, men jag vet nog på ett ungefär vilka de är) har vågat sig ut på laggarna i detta väder heller för den delen. Igår försökte jag i det längsta låta bli att gå och handla, jag ville inte, ville inte, ville inte. Men det är en sak vad man vill och en annan sak vad man måste. Vid 5-snåret, just innan affären stängde, tvingades jag ut i kylan av ett nästan tomt kylskåp. Ska bunkra ordentligt inför nästa köldknäpp.

Måndag imorgon, ska bli skönt att få gå på jobb. Kan inte tro att jag säger det, men mina veckoslut verkar på något sätt gå upp i rök i ett stort moln av all möjlig -------- och det ger mig ett visst mått illamående. Urk! Om 2½ vecka åker jag antaglien på kurs till Tallin ett par dagar och stannar sen i S hos K fredag till söndag för att fortsätter kursa i Lovisa på söndag. Friska fläktar behövs just nu för att få igång livsandarna i mig! Frisk fläkt blir det i alla fall redan på onsdag då jag ska träffa T och A - nyländsk eftermiddag igen. Kul.

Känner mig rätt tom i huvudet. Ingen in-put och därför blir det heller ingen out-put. Håh! Skyller det på Bitch.... Och det är inte mig själv jag talar om - inte alls - utan ett fullständigt iq-befriat och beroendeframkallande spel som A har introducerat åt mig. Sitter numera långa stunder och skjuter ner färgglada bollar för brinnkära livet och hoppas "överleva" från en nivå till en annan. Håh! för det också. Man blir inte annat än passiv och underlig av sånt. Kanske det sku finnas något bitchorette-tuggummi mot det. Borde man fråga på apoteket eller???
Undrar vad det är som egentligen händer inne i skallen då man har så svårt att bara stänga av skrället och göra något vettigt istället? Förklara gärna den som kan!

M

Efterdyning

Jul, nyår och trettondag är för länge sedan förbi. Julgran och julljus är undanstädade och tomtarna förpassade till sina lådor längst in i lilla skrubben. Kalkonen försvann ner i hungriga magar och det sista av grisen for till ekorosk (en oförsvarligt stor bit som jag inte orkade se på). Har lovat mig själv att fira jul på ett annat sätt nästa år. Måste helt enkelt för att inte tappa bort mig i kommersialismens alla trassel.

På tal om kommersialism läste jag en intressant artikel om hur föräldrar nuförtiden arbetar häcken av sig för att hålla sina barn med allt från dyra mobiltelefoner till märkes jeans bara för att de är rädda att deras barn ska få spott och spe om de inte är tillräckligt "inne". Kände tarvligt nog igen mig i det hela. Tillika gav det råg i ryggen att fortsätta motarbeta dyra mobiler och att betala huvudlöst dyra märkeskläder. Författaren och journalisten Katarina Bjärvall uppmanar föräldrar att diskutera med andra föräldrar, komma överens om vilka linjer som gäller och på det sättet få hjälp att stå emot kraven från barn och omgivning att ständigt konsumera mera och dyrare. Hon påstår att det just är den stora konsumtionen som ger föräldrarna tidsbrist - de måste jobba för att förtjäna pengar så de har råd med sin konsumtion.
Säkert självklart, men det hade jag ju inte direkt tänkt på.

Nu är det i alla fall januari och jag försöker dra åt pengpungen för några veckor. Gröt och knäckebröd (o: Nå, int riktigt, men något i den stilen. På fredag ska jag i alla fall partaja med kollegerna, mat för 27 € + OPM... Så va det med den åtstramningen. Det är alltså dags för lärarföreningens årliga Midvinterfest. Vi har skippat julfest i december för det orkar inte en enda lärare med, istället firar vi i januari och det är rätt skoj. Det ska bli roligt att komma ut och träffas under mer festliga former, äta gott och att göra annat än prata jobb.

M