Virrig början med skönt slut

Dagen började rätt virrigt, men hann få alla ungar i tid till respektive skola innan det ringde in för dem. Hann dessutom inhandla te, kex och halspastiller innan jag susade iväg för att hämta F. Torsdagar är så till vida sköna att jag börjar "en timme senare" dvs 9.20 istället för 8.20 (som jag gör alla andra dagar) men jag brukar ändå vara på plats redan strax före 9. För det mesta kommer jag alltså till en skola som sjuder av aktivitet bakom stängda dörrar och det är rätt skönt att komma in i en tyst skola och ett tomt lärarrum och hinna dricka en mugg kaffe eller te i lugn och ro innan dagens utmaningar tar vid. "Utmaningarna" innebär just nu julfestövande i alla former - lucia, körer, teater. I princip lever jag i ett konstant tillstånd av kaos under skoldagarna, känner bara att jag inte hinner tänka eller göra ens hälften av det jag borde. That's life! Då jag i mina mörka stunder tvivlar på att det överhuvudtaget ska bli något julfestprogram - i synnerhet teater - påminner C mig alltid om att det nog alltid gått bra och att det säkert gör det i år oxå (o: Fast i år verkar det lovande - har höga förväntningar på mina skådespelande 6:or - de gör ett himla bra jobb!

Förutom det inkomstbringande jobbet har jag faktiskt hunnit med en hel del annat idag. Eftermiddagen och kvällen har varit riktigt sköna. Var på kaffe till T med W. Efter att ha adderat och subtraherat en god stund kom vi fram till att det var över en vecka sen vi setts senast. Det kändes länge sen, för i vanliga fall vi brukar hinna klämma in café-besök åtminstone ett par gånger i veckan. Roligt var det i alla fall att hinna sitta ner en stund och prata både strunt och allvar. Jag beklagade mig över att jag tyckte att min värld hade krympt så erbarmligt mycket de senaste veckorna. Wallendahl drog på sig ett roat leende och hävdade att det hade den absolut säkert gjort - att jobba på dagen, sköta familjen på kvällen och att dessutom bo i en så liten stad som N måste bara ha en "krympande" inverkan. Befriande att igen kunna skratta åt just detta elände - småstads- och dubbeljobb-eländet. På något sätt vände dagen där på T så mycket så då jag kom hem beslöt jag mig för att baka lussekatter. Operation julförberedeleser är alltså härmed inledd. huuuu....

Barnen har varit på bra humör. E och E sover som bäst med huvudena ihop. De somnade skrattande bredvid varandra och det händer definitivt inte varje dag, men jag är tacksam varje gång det sker.
Voi, tusan. Har ju glömt att jag ska ha morgonsamling. Nu blir det andra bullar!
M