Efter festen

Dagen gjorde en plötslig kullerbytta och det blev ingen konsert. Snopet. Hade spetsat mig på cello-musik och jag vet inte riktigt vad det blev av. Konserten började 17 i stället för 19 som jag trodde - enkel förklaring, likväl var det ledsamt. Sitter i alla fall framför datorn nu då jag egentligen trodde jag skulle sitta i Malmska gården. Hups, så det kan gå.

Julfesten i går kväll var rätt lyckad. J-E fick sin hämnd, F firade triumf som skolteaterregissör, vi andra "slarva och klara" oss hyfsat (som vanligt) och föräldrar och övriga gäster försvann hemåt småleende och nöjda vid halv tio-snåret. Det är i det skedet, då alla försvinner, som personalen har sin "heliga stund". Glöggen värms, vi äter jultårtsrester och en och annan kaffe-slurk slinker ner. Tröttheten övermannar en sakta men säkert och den där lätta behagliga känslan av att "det är över för i år" infinner sig. Obeskrivligt skönt! Vi pratar i mun på varandra och stämningen är på det hela taget rätt uppsluppen. Så småningom - mätta på den framgång som bara en skoljulfest kan ge - söker vi oss sakta men säkert hemåt. Igår var det kallt. Huttrande fick jag krypa in i baksätet på J-Es lilla Fiat, ägna mig åt mina egna funderingar och se på stjärnorna. Åtminstone tror jag att de syntes igår.

M

Läslängtan

Vaknade och kastade längtande blickar på mina böcker - alla de där som jag skulle vilja läsa men knappt hunnit bläddra i. Känns tarvligt att vakna en lördag-morgon och veta att läsning inte är ett alternativ. Det blinkade idel "måsten" framför mina ögon och jag insåg att det bara var att masa sig upp och försöka ta itu med alla dessa måsten. Duschen, frukost och duellen med A. Duellen var mitt första "måste", men det är ett roligt måste. Vårt mål är att med gemensamma krafter vinna, men ännu har vi inte lyckats komma mer än tvåa (o: - alltid något.
Efter den behagliga starten klädde jag mig, hoppade i bilen och körde ut till K där det var julmarknad. Vände rätt fort för det kändes tråkigt. For vidare till matboden och handlade mjöl, sirap, farin, kryddor, allt för att kunna sätta igång med dagens projekt (brödbak) så fort jag äntrat kökströskeln där hemma. Hann knappt hem innan jag fick ett nytt projekt. Blev upplyst om att det var Jul på Södermalm och det ville jag definitivt inte missa. Det var inte alls svårt att ompröva morgonens beslut att baka och vara effektiv. I rask takt omorganiserade jag min dag, beslöt mig för att INTE baka, fixade deltidskock och taxichaufför åt äldsta sonen och susade iväg norrut. Tänk så lättvindigt jag bryter mina löften, det är dåligt med självdiciplinen.... Fast Jul på S är något extra. Känns nästan som att hamna i Astrid Lindgrens bok om Kajsa Kavats jul. Det är något gammaldags över alltihop. Jag handlade inte särskilt mycket, honung av Mark och lite bullar och kakor (så slipper jag baka) och så kaffe och glögg. Idag hann jag inte få nån gröt, den tog slut och det var snopet. Lika snopet var det att komma hem och finna kastruller och stekpannor i disken - ingen mat åt mig hemma heller. Lämminkuppi är räddningen såna gånger.

Väl hemma hamnade jag i ett "mögel-tillstånd", gjorde inget, hade inte lust med något och mådde illa av att inte göra något vettigt. Satt framför brasan en god stund innan jag orkade ta itu med kök och (faktiskt) bröd-bak. Då båda operationerna var genomförda mådde jag bättre. Dessutom hade jag pratat bort en timme med en god vän och sånt höjer ju oxå livkvaliteten.
Sist och slutligen en bra dag.
M

Där Döbeln slutar tar hyacinterna vid

Tre hyacinter växer i mitt köksfönster. Tog dem från källaren för en vecka sen för att de skulle få ljus och värme och förhoppningsvis växa till sig och blommar ungefär till jul. De är små och oansenliga ännu, men kanske, kanske. Om inte förr så senare. Egentligen odlar jag aldrig någonting, det faller sig inte alls naturligt för mig att få någonting att växa (en av mina meriter är att torka ut kaktusar-det säger något om min kapacitet).
Orsaken till att jag nu tagit mig an hyacint-knölar är faktiskt det att då jag gick i trean drev vi upp hyacinter i klassen. Jag minns hela odlings-processen som något av ett spännande äventyr. Först av allt tillverkade alla varsin svart pappersstrut. Sen planterade vi våra lökar och satte strutarna ovanpå. Allt med ordning. Det blev som idel svarta stjärngossar. Då allt var klart så långt, kom vi till det mest spännande skedet- vi skulle gå och sätta våra krukor i skolans mörkaste trappa. På rad tågade vi in i den svagt upplysta trappuppgången och satte ner våra krukor där och sen var det bara att vänta. Med jämna mellanrum fick vi smyga ner i trappan och vattna lökarna. Samtidigt passade vi på att försiktigt kika under struten och se om något hänt. Länge möttes vi bara av svart mylla, men plötsligt, en vacker(?) dag så såg man den första skymten av den blivande hyacinten. Fascinerande också för en som inte har så stor dragning till trädgårdsmästaryrket!
Jag antar jag tog hem en vacker rosa hyacint från skolan den julen - jag kommer inte ihåg så noga. Den gången var det faktiskt processen som var det roliga - i synnerhet att få smyga ner i den mörka trappan och kolla knöl-läget. Därför står det nu tre blivande hyacinter i mitt köksfönster i varsitt hyacint-glas. Jag kröp inte ner i källaren och kollade läget i år för det är bökigt att kliva ner i vår källare, men nu njuter jag av att följa med hur de växer.

För 1½ år sedan läste jag boken, ikväll såg jag den på Scala, Döbelns gränd alltså. Med möda stavade jag mig igenom boken, den är ju till viss del skriven på utrikiska (dialekt), och jag har som sagt svårt att läsa allt som inte är skrivet på ren svenska. Hur som helst tyckte jag det var rätt roligt att se den som teater, dessutom att det är lättare att lyssna på dialekt än att läsa det. Många saker som beskrivs i pjäsen(och boken) känns ack så aktuella ännu... /o:

E river och rycker i mig. Dags för Min morbror trollkarlen.

M

Virrig början med skönt slut

Dagen började rätt virrigt, men hann få alla ungar i tid till respektive skola innan det ringde in för dem. Hann dessutom inhandla te, kex och halspastiller innan jag susade iväg för att hämta F. Torsdagar är så till vida sköna att jag börjar "en timme senare" dvs 9.20 istället för 8.20 (som jag gör alla andra dagar) men jag brukar ändå vara på plats redan strax före 9. För det mesta kommer jag alltså till en skola som sjuder av aktivitet bakom stängda dörrar och det är rätt skönt att komma in i en tyst skola och ett tomt lärarrum och hinna dricka en mugg kaffe eller te i lugn och ro innan dagens utmaningar tar vid. "Utmaningarna" innebär just nu julfestövande i alla former - lucia, körer, teater. I princip lever jag i ett konstant tillstånd av kaos under skoldagarna, känner bara att jag inte hinner tänka eller göra ens hälften av det jag borde. That's life! Då jag i mina mörka stunder tvivlar på att det överhuvudtaget ska bli något julfestprogram - i synnerhet teater - påminner C mig alltid om att det nog alltid gått bra och att det säkert gör det i år oxå (o: Fast i år verkar det lovande - har höga förväntningar på mina skådespelande 6:or - de gör ett himla bra jobb!

Förutom det inkomstbringande jobbet har jag faktiskt hunnit med en hel del annat idag. Eftermiddagen och kvällen har varit riktigt sköna. Var på kaffe till T med W. Efter att ha adderat och subtraherat en god stund kom vi fram till att det var över en vecka sen vi setts senast. Det kändes länge sen, för i vanliga fall vi brukar hinna klämma in café-besök åtminstone ett par gånger i veckan. Roligt var det i alla fall att hinna sitta ner en stund och prata både strunt och allvar. Jag beklagade mig över att jag tyckte att min värld hade krympt så erbarmligt mycket de senaste veckorna. Wallendahl drog på sig ett roat leende och hävdade att det hade den absolut säkert gjort - att jobba på dagen, sköta familjen på kvällen och att dessutom bo i en så liten stad som N måste bara ha en "krympande" inverkan. Befriande att igen kunna skratta åt just detta elände - småstads- och dubbeljobb-eländet. På något sätt vände dagen där på T så mycket så då jag kom hem beslöt jag mig för att baka lussekatter. Operation julförberedeleser är alltså härmed inledd. huuuu....

Barnen har varit på bra humör. E och E sover som bäst med huvudena ihop. De somnade skrattande bredvid varandra och det händer definitivt inte varje dag, men jag är tacksam varje gång det sker.
Voi, tusan. Har ju glömt att jag ska ha morgonsamling. Nu blir det andra bullar!
M

Trångt!

Undrar om min värld har krympt???
Så känns det i alla fall! Vill andas något nytt, få lite annat att tänka på, annat att göra. Diskuterade detta med F (min fältpraktikant) idag då vi stod ute och övervakade eleverna en rast. Vi var rörande eniga om att man lätt blir enkelspårig och snäv då man jobbar inom skolvärlden. Han refererade till sin mor som haft åk 1-3 hela sitt liv. Han förstod precis vad jag talade om (o: Jag vill inte bli nån fackidiot som inte kan tala om annat än skola, skola, skola, men just nu känns det som om det är det enda jag tänker på och pratar om - åtminstone nästan. Det är trist för alla i omgivningen att ha att göra med någon som är fullständigt insnurrad på sitt jobb. I know the feeling - har suttit som en amöba på allt för många premiär- och konsert-efterfester. Vad tror ni de pratar om - ja inte är det skola. Det är nog "rena terser" hit och "falska kvinter" dit och Beethoven klinga fint idag och X.X borde nog inte spela överhuvudtaget... Håh så trist, så outsägligt trist.

Men...
Självständighetsdagen kom och gick. En kombinerd sen lunch och tidig middag med S som gäst och sen en obligatorisk titt på balen. A konstaterade efter en snabbtitt på gästerna att om hon var president så skulle hon bjuda Finlands fattiga på balen, inte dem som ändå har det bra och får festa fint nu och då. Ädel tanke, men undrar om "de fattiga" skulle ha råd att klä upp sig och fixa sina hår, köpa skor och frack? Det lustiga är att det är just A som säger det, hon som ofta annars är La Diva nr 1, vill vara fin och rik. Fast, tanken är ju att det är hon som är presidenten... :o)

Håller på att bli sjuk antar jag. Stick i halsen, lite frossa och allmän olustighet brukar vara säkra tecken. Försöker mota Olle i grind, dricker varmt te med rom och ska gå i säng tidigt. Ska passa på att läsa Lolita. För det mesta masar jag mig i säng vid midnatt och då orkar jag inte läsa mer än en halv sida innan boken ramlar på näsan. Har en lustig egenhet att hamna i ett drömlikt (dvala???) tillstånd och blanda ihop bok och dröm. Lämnar i ett märkligt tillstånd då boken börjar leva sitt eget liv någonstans i mitt huvud. Det brukar bli en massa virriga historier som inte alls har med bokens innehåll att göra. Och så får jag läsa den halva sidan på nytt :o)

M

Lördagkväll med vin och eric c

Har tillbringat halva dagen i Vasa med A och L.
Parkerade mig i ett tidigt skede i ett tyst hörn av Suomalainen Kirjakauppa. Tjuvläste i diverse böcker, iakttog folk och bestämde mig till sist för att köpa en av Peter Robinsons böcker - på engelska. Nån gång ska jag läsa den, fast jag i allmänhet inte tycker om att läsa på något annat språk än svenska. Hur jag än försöker blir jag aldrig riktigt vän med att läsa på "utrikiska".
Just nu behöver jag ändå inte befatta mig med Robinson för jag är mitt uppe i Lolita i Teheran.

Förutom bokhandeln ägnade jag en del tid åt mina ögon. Börjar ju inte se något snart så jag tog tjuren vid hornen och beställde tid till optiker efter att äntligen ha hittat ett par glasögonbågar som jag gillade. Dessutom såldes de med 90% rabatt så jag var tämligen nöjd - 17,90 för ett par bågar är väl inte så illa. Förbannar mina ögon som ställer till det för mig, jag gillar verkligen inte att ha glasögon men snart hittar jag inte längre till jobbet utan. I synnerhet inte då det är mörkt. För att inte tala om då jag ska läsa....

Väl hemma på kvällskvisten väntade en blivande filmregissör på mig. E hade idag fått den strålande idén att han ska "börja filma". Han hade redan klart för sig vad alla (10) filmer skulle handla om och jag har fått mig till livs alla möjliga mer eller mindre galna idéer. Klart är i alla fall att Tom Cruise ska ha huvudrollen i en film och jag fick oxå löfte om att få träffa honom sen då det beger sig. Alltid något att se fram emot. Eller??? (o:

Nu sover filmregissören, jag lyssnar på Eric C och dricker ett glas vin. Skönt med lördagskväll. Jag blundar för alla måsten och väntar på att få gå i liturgin i morgon bitti.

M