Snäckörhängen och chokladbollar

Pysseldag på skolan. Jag har fått fem grupper att glada trilla chokladbollar. Fast det är inte särskilt svårt, eftersom de flesta ungar älskar chokladbollar. Man vet ju hur slipsten ska dras... Förhoppningsvis har det ett lite godare öga till mig de följande 3-4 veckorna då vi ska öva och öva och öva. Vanligen är man inte särskilt pop under december månad då man närmast både ser ut och känner sig som ett åskmoln. Och ävenledes låter därefter. Så i klartext var mina chokladbollar - just det - mutor. Att muta elever har jag lärt mig av C! För sisådär 20 år sedan såg jag på hans "mut-härva" med vämjelse, idag tyx jag göra (nästan) likadant. Av allt att döma är jag väl som gemene man, lite mut och hot för att få som man vill.... Det brukar ju ske på högre nivå än vad mitt lågstadium representerar :o)

Måndag kväll och mitt huvud känns lättare

Måndag och jag mår bättre (o: Känns kanske lättre därför att alla andra fruar oxå satt och gruffade runt kaffebordet i morse. Stackars J-E, han fick som enda karl försöka försvara sig mot oss alla som osade bränd lilla jul (och det gjorde han med den äran). Han behöll sitt goda humör to the bitter end, dvs tills han släppte av mig på Gustav Adolfsgatan och styrde kosan mot egna äventyr.

Äntligen snöar det. Trodde inte jag skulle säga det, men efter veckor av regn och gråväder tar jag tacksamt emot lite snö. Faktiskt. Enligt notisbyrån "I" ska det snöa hela veckan och bli kallt, åtminstone kallare. Vet ju inte om det är tillförlitligt, men får väl se vad veckan för med sig. Fick i alla fall plötsligt lust att gå ut och göra en ängel, men tror jag nöjer mig med att gå på en liten promenad istället.

Kollade en viss 10-i-topp-lista... Bara barn-böcker och videor.
Började fundera vilka böcker jag skulle sätta på min lista...

Långsamhetens lov - för att jag känner mig hemma i det långsamma
Gå dit hjärtat leder dig - viktig under en virrig(are) tid av mitt liv
Tisdagar med Morrie
Saltkråkan - genuint god
Påven Johanna - willman så kanman
Syndafloden - sist och slutligen är allt så som det är - alla är vi mänskor
Enligt Maria Magdalena - lite provocerande kanske
Momo - eller kampen om tiden - fantasieggande om hur och varför vi stressar
Vittula - skrattade så hela sängen hoppade då jag läste den
Paradeisets barn -
Den som vandrar om natten - vackert
Sju timmar till midnatt - kul om en häxa och en trollkarl som båda vill vinna
Profeten -

Kan inte rangordna dem och det finns många fler...
Gick igenom min bokhylla härom dagen, tänkte jag kunde rensa lite, men det är svårt. Det finns böcker som jag läst många gånger, t.ex. Lotta-böckerna. Jag äger 42 av seriens 46 böcker och under vissa stressiga perioder av mitt liv har de fyllt en funktion som "hjärn-rensar-litteratur". (Skäms att säga det, men nuförtiden kan jag läsa den ultimata skräplitteraturen utgiven av "Harlequin" som hjärn-rensar-litt. Yäk...!) Så finns det böcker jag läst endast några sidor av, bara halva eller inget alls.
De flesta har jag läst en gång (och vill inte heller läsa dem fler gånger). Jag har läst dem långsamt och med stor behållning - jag kan ju inte skumma eller läsa snabbt. Jag viker hörn, streckar under, allt för att kunna återkomma till vissa sidor om det skulle behövas. Fast det gör jag egentligen aldrig, möjligen bara då jag rensar bokhyllan och "fastnar i" någon bok som betytt väldigt mycket för mig. Det lustiga är att många gånger förstår jag inte varför jag vek hörnet, vad var det som var så viktigt just då? Var bok har sin tid!

M

Gardiner eller inte

Söndag kväll. Fortfarande mörkt. Många vänner har fått ta emot galla idag - det har varit en "blue" dag. Uppskattar varenda en som ännu orkar höra på mitt marrande. Marraskuu - marranmånaden. Kommer för evigt att komma ihåg att det är november :o/

Blev abrupt väckt x timmar för tidigt idag. Stannade kvar i sängen ett par timmar som protest. Gick inte till kyrkan (som jag vanligen gör på 1a advent), åt inte morgonmål, utan låg och surade. Och läste lite, Att läsa Lolita i Teheran. På basen av det jag läste drog jag slutsatsen att N-bor och muslimer åtminstone har en sak gemensamt - man ska ha gardiner - annars är man inte ordentligt uppfostrad. Jag har under knappt sex år varit "oordentligt" uppfostrad och varit föremål för diverse diskussioner i släkten. De har ondgjort sig över frånvaron av gardiner i mitt hem och jag har fått olika förslag på hur jag kunde avhjälpa situationen. I somras, lagom till äldsta sonens konfirmation, gav jag vika för trycket och köpte gardinstänger till de flesta rum på nedre våningen och gardiner till vardagsrummet. Matsals-gardinerna hade mor och moster broderat och de låg prydligt hopvikta sen knappt 2 år tillbaka och bara väntade på att få komma upp och glänsa i mina fönster.
Idag morse undrade jag varför jag överhuvudtaget satte upp dem. Kände mig plötsligt som en "ordentligt uppfostrad muslim".
M

Idag är det faktiskt lilla jul....

Vaknade väl medveten om att det sista jag drömt innan jag slog upp mina spräckliga var att jag satt fast med Haldins buss i en lägenhet i Shlm. Men det var inte jag som kört, utan faktiskt min far. Hur vi lyckats ta oss dit vet jag inte, men det var ett himla sjå att försöka ta sig därifrån. Hur vi än försökte backa och svänga, skrapade det i både här och där och till råga på allt annat elände dök lägenhetsägaren upp just då... I samma ögonblick kom A insvepande och väckte mig och både jag och käre far slapp förklara hur det hela hängde ihop. Skönt att vakna såna gånger. Och slippa förklara. (o:

Fortsatt mörkt ute och mörkt inne. Tror att största delen av Finland har ett vitt fint snötäcke men vår Herre har tydligen beslutat att i år ska M få njuta av snöfritt för hela slanten. I stället ger han regn, regn och åter regn. Idag var det för all del lite uppblandat med snö. Kanske ska jag se det som ett löfte om vitare tider. Who knows? Som motvikt till mörkret har jag släpat fram några ljusstakar och hängt upp en stjärna. Alltid något.

Har ägnat dagen åt triviala saker som att städa, handla, kuska ungar och laga mat. Åtminstone kändes det väldigt simpelt då N E talade om att förebereda föredrag för Jakobstad och Lissabon om Turkiets integration i EU och A-S yrade om jobb på spanska öarna. Underligt att det aldrig känns "stort" att ta hand om Finlands framtid. Inte ses det som särskilt exotiskt att besöka föräldrar och svärföräldrar heller - vilket jag oxå gjorde idag. Hos mina föräldrar bläddrade jag i olika tidningar och hittade i KUs jultidning översättningar av några bibelord till dialekt (coccola- nedervetil-dialekt. Typ.). Höga visan och predikaren låter rätt skryyp på dialekt, hör här

Tu e grann tu, gollivännen.
Ja, no kan tu va grann!
Ögona diin e som duvona.
Håri dett e som na getabocka
som kombä brassand neför Gileads storbrintis.
He feilas int de naa.

Eller

Bad iväg ti pissmöurona, latasock!

Undrar om jag borde studera pissmöura? (o;

M

En ovanligt lång och seg fredag

En sned, ljusprydd julgran i regn får symbolisera mig i dag.
Jag såg den på avstånd då jag traskade till bilen efter skoldagens slut och tyckte på något sätt att det där var jag. Den såg så fullständigt malplacerad ut där den stod. Känner mig just nu ungefär som granen, sned, malplacerad och lagom dränkt. Mitt huvud stoppar inte riktigt för detta mörker och trots att jag är en fullblods-snömotståndare så önskar jag nästan att det nu skulle komma lite snö. Men inte mer än några ynka cm. Bara så det skulle bli lite ljusare.
Undrar ibland om det verkligen kan ha varit vår Herres mening att jag ska leva och existera här i denna kylslagna del av världen. Roligt ibland att fundera på var man kunde höra hemma. Frestas att tro att det är Grekland, men det där vet man ju inte så noga. Det kan ju lika bra vara Korea...(hemsk tanke i o f sig, men jag har ju aldrig varit där så...) Kanske onödigt att spekulera. Det finns väl inte så många (fler än 4) som kan protestera om jag vill flytta.

Eftersom jag inte är någon större vän av julen (till mina barns stora förtret- i synnerhet As) hjälper det inte upp mitt "blue mood" att julhysterin är i full gång och att den trappas upp bara mer och mer i knappt fem veckor till. Det är bjällerklang hit och stilla natt dit och inget av det andas julfrid och julro utan tvärtom jul-ofrid och jul-oro.
Äsch, nu tänker jag inte skriva mer om julen, det är slöseri och så blir jag bara sur. Måste försöka vända på steken och ta tag i det som känns roligt. För det finns ju nog sånt oxå. Fast just nu hittar jag inte på så mycket annat kul än att läsa och läsa och läsa. da Vinci är utläst och Att läsa Lolita i Teheran står i tur. Tror det blir en bra anti-jul-bok :o)

M

På "turne" med kolleger

Hemma igen - en dag för tidigt faktiskt. Det var meningen att S och jag skulle kommit hem först i morgon, men idag morse tyckte vi att vi sett det mesta för den här gången och beslöt att köra en vända via ikea och sen vidare hem. Vändan vid ikea blev för all del rätt lång och den ena hade sjukare fötter än den andra då vi fyra timmar senare packade bilen full och styrde kosan norrut. Vi konstaterade att det var tur att N-L och J-E hade åkt dagen innan för de skulle inte ha haft rum att sitta nånstans /-:

Har hunnit runda halva sydöstra-finland och en del av Hfors centrum med kollegerna sen onsdag kväll. Det var roligt att visa "hemsoporna" för dem. Det kändes faktiskt som "hemma" att köra förbi Söderkulla, Box, Kalkstrand, Östersundom. Funderade härom dagen med J-E vad vi känner oss som och hur jag än vrider och vänder så både vill jag känna mig och känner jag mig som en nylänning. Jag har bestämt mig för att det är av födsel och ohejdad vana. Född nylänning - alltid nylänning.

Egentligen är det lustigt så lite vi vet om de finlandssvenska delarna av vårt stora land (6e störst i Europa faktiskt). Ingen annan än jag hade varit i Lovisa tidigare och jag kan inte skryta med att ha varit där fler än två gånger. Inte heller hade J-E varit i Borgå tidigare där jag tvingade dem till ett besök vid Brunbergs (fast det var inte svårt att tvinga dem till det) och ett par timmars "stadslodande". Väl inne i Helsingfors spreds vi (s.g.s alla) för världens vindar. N-L hälsade på tjocka släkten, J-E gick ut på stan och S och j vilade en stund innan vi också skyndade ut för att hinna insupa lite "huvustads" luft innnan klockan var 20.30 och vi skulle träffa de andra för att gå och äta. Efter en massa velande hit och dit blev det en matbit på Galna Tuppen... På fredag återvände S och jag till Borgå för att göra ett studiebesök på Ks skola. Efter skolbesöket gick vi på lunch med K innan hon måste rusa efter W och gå tillbaka till skolan för att övervaka mellanmålsätarna. Som vanligt fastnade S och jag bland böcker, handlade en del till skolan, en del för eget bruk och återvände sen till Hfors lagom till eftermiddagsrusningen. Njuter av att inse att jag fortfarande klarar av att köra i Hfors utan att bli till en alltförstor propp i systemet - oxå kl 4 en sketen fredagseftermiddag. Tror att jag ska ta det som mått på om jag är gammal och gaggig eller ung och modig (0: Fredag kväll gick i slappandets tecken och som sagt, på lördag morgon vaknade vi mätta på huvudstaden.

Väl hemma igen, trött och nöjd.
M

Snart jul

Oj, va länge sen jag skrivit. En månad minst. Hösten rullar vidare, mörkret tar allt i besittning och jag bara väntar på att det ska bil 21.12 så jag vet att det vänder och blir ljusare. På jobbet är det jul som gäller. Det känns alltid lika konstigt att sjunga advents- och julsånger i början av november och innan julen kommit har man tuggat sönder både det lilla Jesus-barnet i krubban och tomten som trycker bak dörren. Då julen äntligen kommer har man mest lust att krypa under täcket och vänta på att den ska vara över. Jag väntar faktiskt på den jul då jag ska få elda brasa och lägga mig på soffan med en trave böcker och en stor chokladask bredvid - och inte bli störd. För all del har jag väl lärt mig av andra föräldrar att då man inte längre blir störd, då saknar man det mer än något annat. Det är tassigt. Aldrig lagom.

Har huset fullt av ungar av varierande ålder och slag, men mest pojkar faktiskt. Högljutt och illaluktande. Småpojkarna har rullat runt ute på gården och har släpat in det mesta av vår gräsmatta. Så ser det ut i "kvisten" åtminstone.... )-8 Dessutom var de så svettiga så jag borde ha satt dem under duschen och skrubbat upp dem, men eftersom de inte är mina barn utan går hem om en halv timme så får respektive familj sköta "uppskrubbningen" själv. Bra är det ju då de är ute och rullar runt.
De stora barnen är bara Högljudda. Högljudda med stort H. Spelar kort och tjattrar som apor på zoo. Grälar lite och skrattar mycket. Intressant fenomen. Kan inte komma ihåg att jag och mina kompisar lät så där. Kanske ändå. Mina föräldrar slapp i alla fall metall-musiken som vrålar runt mina öron. Anar väl ändå nånstans att de tyckte att Jerusalem va minst lika jobbigt att tvingas lyssna till som jag tycker att Korn, Incubus, Slip Knot är just nu.
Jag försöker att inte klaga, tycker ju att det är roligt att barnen har kompisar och att de vill vara här hos oss. Men ibland, då man är trött, då man har haft en massa runt sig på jobbet - då önskar man att de sku "leka hos nån annan".

Länge sen det var höstlov (känns det som).
Många minnen, underbara mänskor gjorde mina dagar glada (0:
Nån gång ska jag lära mig dansa tango och köpa vin som kostar minst 40 €
...och nån gång ska jag ha ett badkar.

M