A-larm!

Idag känns det som om all möjlig jävelskap hänger på mina axlar. Skulle helst dra täcket över huvudet, blunda och hoppas på solsken imorgon... )o: Tror ibland att jag nöter upp vänner och bekanta med mitt larmande. Såna här dagar blir jag en riktig telefonterrorist, C och K har redan fått sin beskärda del av "larmet". (Jag betalar om en månad. Uff!) Men det blir nog bättre, i morgon eller övermorgon.

Igår fick jag mess av B. Senast jag hörde av henne va på påsken då hon sände Påskhälsningen mitt i natten. Annars har vi sällan, nästan aldrig, kontakt. Därför blev jag så glad över hennes "varma, starka tankar"-hälsning, den kom precis då jag behövde den. Nu kan jag liksom gå och "smaka" på den, vårda den. Likaså sände E en massa citat ur Olivier Cléments bok Taizé-att ge livet en mening. Det sista citat han skrivit ner tyckte jag särskilt mycket om. "En Gud som är oändligt nära, som finns djupare inom oss än vi själva gör. [...] En Gud som inte skapar ett helvete - det klarar vi så bra själva - men som ständigt kommer till oss i helvetet för att rädda oss."
Det här får vara min "brödföda" just nu.

Ska gå upp till L om en stund. Bara så jag kan fortsätta larma en stund.... :o) Tänk att man orkar! Och tänk att någon orkar lyssna! Tack vänner att ni finns! :o)

M