Två blåa mattor och en god vän
Jag är två mattor rikare!
Efter att ha kört äldsta sonen på spelövning i går kväll vek jag in till en fd arbetskompis, Sirkka- Liisa, på hemvägen. Redan senaste höst lovade jag att komma och hälsa på någon fredag, men man lovar runt och håller tunt. Jag tänkte alltså kompensera det med att säga hej, byta några ord, beundra hennes fantastiska trädgård och åka tillbaka hem, men så blev det inte. Det blev rundvandring både i hennes trädgård och hem, kaffe, glass och två blåa mattor.
Sirkka-Liisa hör till en av dem som jag alltid blir lika glad av att träffa. Hon jobbade fram till våren 2004 som städerska på skolan och jag har saknat henne mycket i år. Fem år jobbade vi tillsammans, jag försökte lära barnen räkna och skriva och hon putsade, fejade och höll snyggt. Men inte bara det, hon brydde sig om barnen, hon skrattade med dem, höll ordning på dem och jag tror oxå att hon hjälpte dem att komma undan "lagens/lärarns långa arm" då de gjort något småfuffens :o) Det var inget trams med S-L.
Innan ungarna ramlade in i skolan på morgonen eller efter skoldagens slut kunde jag stå och prata bort en stund med henne och vi skrattade massor. Som extra bonus fick jag ju hjälp att hålla liv i min stundom knaggliga finska. Då det var dags att slänga gamla saker inför skolrenoveringen var S-L och jag som ler och långhalm. Tillsammans gick vi genom skåp och lådor och slängde för brinnkära livet och sa inget åt de andra. Vi var rädda att de skulle börja spara saker "som kan vara bra att ha". (Det bor en hamster i de flesta lärare...) Jag undrar hur många svarta sopsäckar vi fyllde med gamla papper och mappar, avbrutna kritor, planscher, urgamla lärarhandledningar....? Vi har mycket "bortslängt" på våra samveten.
Igår pratade jag alltså bort ett par timmar hos S-L. Hon hade sitt barnbarn från Helsingfors på besök och han satt fridsamt vid köksbordet och ritade serier medan vi avhandlade allt mellan himmel och jord. Naturligtvis blev det en del skvaller, det blir det alltid då vi träffas. Men vi funderar oxå på livets trassligheter och hon är så härligt jordnära som jag inbillar mig att bara en tvättäkta, finsk Jurva-bo kan vara. Inget krusidull! Och så var det det där med de blåa mattorna. Vår rundvandring hemma hos henne slutade i hennes sk väv-rum och plötsligt hade jag blivit ägare till två mattor. Jag frågade om jag fick köpa dem, men icke. Jag fick dem och det roliga var att S-L var minst lika glad att få ge dem som jag var över att få dem.
Det var nog ett ganska roligt besök!
M
Efter att ha kört äldsta sonen på spelövning i går kväll vek jag in till en fd arbetskompis, Sirkka- Liisa, på hemvägen. Redan senaste höst lovade jag att komma och hälsa på någon fredag, men man lovar runt och håller tunt. Jag tänkte alltså kompensera det med att säga hej, byta några ord, beundra hennes fantastiska trädgård och åka tillbaka hem, men så blev det inte. Det blev rundvandring både i hennes trädgård och hem, kaffe, glass och två blåa mattor.
Sirkka-Liisa hör till en av dem som jag alltid blir lika glad av att träffa. Hon jobbade fram till våren 2004 som städerska på skolan och jag har saknat henne mycket i år. Fem år jobbade vi tillsammans, jag försökte lära barnen räkna och skriva och hon putsade, fejade och höll snyggt. Men inte bara det, hon brydde sig om barnen, hon skrattade med dem, höll ordning på dem och jag tror oxå att hon hjälpte dem att komma undan "lagens/lärarns långa arm" då de gjort något småfuffens :o) Det var inget trams med S-L.
Innan ungarna ramlade in i skolan på morgonen eller efter skoldagens slut kunde jag stå och prata bort en stund med henne och vi skrattade massor. Som extra bonus fick jag ju hjälp att hålla liv i min stundom knaggliga finska. Då det var dags att slänga gamla saker inför skolrenoveringen var S-L och jag som ler och långhalm. Tillsammans gick vi genom skåp och lådor och slängde för brinnkära livet och sa inget åt de andra. Vi var rädda att de skulle börja spara saker "som kan vara bra att ha". (Det bor en hamster i de flesta lärare...) Jag undrar hur många svarta sopsäckar vi fyllde med gamla papper och mappar, avbrutna kritor, planscher, urgamla lärarhandledningar....? Vi har mycket "bortslängt" på våra samveten.
Igår pratade jag alltså bort ett par timmar hos S-L. Hon hade sitt barnbarn från Helsingfors på besök och han satt fridsamt vid köksbordet och ritade serier medan vi avhandlade allt mellan himmel och jord. Naturligtvis blev det en del skvaller, det blir det alltid då vi träffas. Men vi funderar oxå på livets trassligheter och hon är så härligt jordnära som jag inbillar mig att bara en tvättäkta, finsk Jurva-bo kan vara. Inget krusidull! Och så var det det där med de blåa mattorna. Vår rundvandring hemma hos henne slutade i hennes sk väv-rum och plötsligt hade jag blivit ägare till två mattor. Jag frågade om jag fick köpa dem, men icke. Jag fick dem och det roliga var att S-L var minst lika glad att få ge dem som jag var över att få dem.
Det var nog ett ganska roligt besök!
M
posted by Miralles at 2:49 PM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home