2/10

Sommarlovet inleddes med strålande solsken och värme och jag hade en enorm lust att arbeta. Med någonting handfast. Jag röjde, sågade, planterade och stod i. Kraften räckte tre dagar, sen var det tvärstopp och jag ville bara vila. Läste, sprang Nicerun och njöt av värmen. Efter några dagars återhämtning blev det så dags att försöka röja upp i huset tills S skulle anlända. I nåt skede såg det väl hyfsat ut, men efter att ha lämnat äldsta sonen ensam ett par dygn så var det mesta lika råddigt igen.
Hade alltså ett par lediga dagar ute på Björkö med J, vilade, läste, badade bastu och åt. Det var välbehövlig andhämtning. Dessutom blev det riktigt vackert väder, trots att torsdag kväll var aningen kulen, så det var riktigt skönt.
Nu har kyla och moln tagit staden i besittning så nu är det skönast att sitta inne...

Ojoj så länge sen!

Nu ska jag ta skadan igen och försöka plita lite grann nu och då.

En höst har gått och en vinter är snart förbi och livet rullar på i vår lilla stad.

Satt på Caféet med A-S igår och kunde konstatera att inget är på gång, vi satt mest tysta för vi hade egentligen inget att tala om ens. Kulturfonden hade ratat vår penga-ansökan och inga större katastrofer (utöver de vanliga) hade drabbat staden så det fanns liksom ingenting att avhandla för stunden. Det som kanske mest sysselsatte mig vara att försöka luska ut vilka två figurer som satt ett par bord bort och talade högsvenska istället för lokalmål. Det är ju så då man inte har koll på alla figurer, så då funderar man. Vem är det och vad gör hon/han i vår stad? Sitter man på café i Hufvudstaden kan man ju inte fundera på det... Höh!

Poeter och pennor

Poeten släpper sin penna....
Så inledde Netti lektionen då vi skulle skriva dikt i skolan. Vi släppte pennan, lyssnade till tysntaden och högg tag med en rad. Sen skrev vi dikt i tre timmar.
Härligt att se ungarna älska diktskrivning, ja inte riktigt alla förstås, men många. Det blev månvackra dikter om prinsar och prinsessor i långt-borta sagoland. Det blev vacker poesi om en gammal traktor eller en älskad, skrutin bil. Det bara rann ur pennnorna. Saligt att se på och lyssna till resultaten, för de läste också sina dikter :o)

Två pressade veckor bakom. Har suttit på möten, jobbat, flängt och lyssnat till livsvånda. Nu hoppas jag på lite frid. Andrum, spelrum och vila. Men jag har också upptäckt något helt nytt. Latino och etnobik. Dansar av hjärtans lust varje onsdag, två timmar, och är giktbruti flera dar efteråt. Och är saligt lycklig också över värken i varje lite muskel.

M

Stressdagar

Oj oj! Det är snart en månad sedan jag tog mig tid att skriva några rader. Time flies, som det så vackert heter. Har säkert hänt en massa under denna knappa månad, men just nu känns det mest tomt i skallen. Har sprungit som en tätting (eller heter det möjligen tetting, jag är inte så slängd på detta med stavning av lågfrekventa ord) och mest av allt känns det som om jag skulle vara hög på kokain eller något liknande medel. Töntig jämförelse, jag vet inte alls hur det känns att vara hög på något! Hur som helst, för mycket på gång. Helt klart.
Det är vid såna tillfällen som jag bara vill dra mig in i mitt eget sköldpaddsskal och vara för mig själv. Andra göre sig egentligen inte besvär. Då allt snurrar är det hög tid att stanna upp och se i backspegeln och fundera om allt man gjort den senaste tiden har varit vettigt och bra.

Vettigt var det i alla fall att vandra i fjällen senaste veckoslut. Glad över mina kolleger som troget vandrade med mig längs hela Pieni Karhunkierros och underhöll mig med goda historier. Vad mera kan man begära?! På fredag kändes det lite makabert att tänka sig att sitta i buss 13 timmar under helgen för att promenera 11 km. Att de 11 futtiga kilometrarna skulle ta 4½ timmer förstod jag ju inte då. Men jag känner av det ännu... ;o)

På kp-bloggen vandrar fundamentalisterna runt och lägger sina gökägg (fantastiskt uttryck, tyvärr inte eget påfund utan lånat av andelin) i andras bloggar. Har betraktat det lite grann från ovan hittills och funnit det lätt roande och lite irriterande. Kan inte förstå att någon tar sig själv på så stort allvar som de gör. De är nästan intill döden gravallvarliga. Hu.

Trött efter en lång dag med spring. Borde dra på mig mina bekväma skor och traska bort stressen en stund.

Jag har blivit finne

Höstvarmt väder. Svampplockning i morgon med skolan, men det lär inte finnas så mycket svamp. Vilken miss!

Eftersom jag tidigare meddelade att jag bytt efternamn må jag nu också tillkännage att jag fr.o.m tisdagen 14 augusti är finne, tvättäkta! Fick helt plötsligt nog av att vara finlandssvensk, tyckte det kändes snobbigt och jobbigt. Mina elever var förundrade, undrade hur jag gjorde och hur det märks (för jag pratar och jobbar ju fortfarande på svenska). Grejen är väl den att jag är en finne som talar attans bra svenska. Tänk vad imponerade de ska bli i Korsnäs då jag handlar glass på svenska ;o)

M

Kulturspring

Fortfarande full fart. Kulturveckan på gång här i stan och det gäller väl att hänga med nu så mycket man bara orkar. Det kommer ju en tid då allt i denna stad blir stilla och då är det tråkigt, så nu är det nog bara att passa på. Ska gå och lyssna på Nicke Lignell som sjunger Sinatra ikväll. Borde sova, men....

För den som är intresserad så må det meddelas att Owe Wikström också ska besöka vår stad, 8 november kl 18 -20.30. Anmäl er till Nykarleby arbis. Rätt snabbt tror jag också.

Jobbet har tagit fart och det rullar på redan från början. Handarbete i morgon. Huu!

M

Inspirerad av CHs blogg

Ystäväni, ne jotka etsivät yhtaikaa
myrskyä ja rauhaa
eivät löydä perille
kulkematta käsi kädessä
miten kaukana toisistaan
kulkevatkaan

- Tommy Tabermann



Hetkien kauhistuttava pituus (kolmetoista elegiaa)

I
Avoimella kämmenellä
ojensi sieluni
sinulle: ota!
Olit ottavinasi,
pudotit
Sanoit ettet
voinut mitään
Sinä et koskaan
voinut mitään
millekkään
minkä ojensin avoimella kämmenellä
Pudottaminen
on sinun unelmasi
vapaudesta.
Kuinka syvälle sielun
täytyy pudota
ennen kuin se
tulee ehjäksi?


IV
Hän joka haavoittaa
hän ei voi parantaa
Hirvittävät heräämiset
aamuyön trapetsilla
ja menettämisen
nielemätön maku: turhiksi
ovat hyväilijän
kädet käyneet! Hakataan irti!
Varas kävi, vei naurun huulilta
eikä auta tietää
minne jäljet johtavat.

Tommy Tabermann